Protein HC, också benämnt alfa-1-mikroglobulin, har en molekylvikt på omkring 27 kDa och produceras i levern. I plasma finns protein Hc dels i fri form, dels i komplexform, varav HC-IgA dominerar. Det fria protein HC elimineras genom glomerulär filtration med åtföljande tubulär reabsorption och nedbrytning. De proximala tubuluscellerna kan exempelvis skadas av tungmetaller eller läkemedel (cyklosporin, cytostatika, aminogloykosider) varvid deras förmåga att reabsorbera fritt protein HC från primärurinen snabbt minskar och därmed U-Protein HC ökar. Koncentrationen av protein HC i urin kan också öka vid andra hereditära njursjukdomar samt vid glomerulonefrit, diabetes och pyelonefrit. Protein HC i urin kan besvaras i mg/L men också relateras till kreatinin i likhet med övriga urinproteiner. Sammanfattningsvis är en ökad koncentration av protein HC i urin respektive ökad U-Protein HC/U-Kreatinin kvot en lämplig generell indikator på tubulär skada (1).
Bedömning Ökad utsöndring av protein HC i urin är en tidig och pålitlig indikator för tubulusskada. För att avgöra om en skada på tubulus är reversibel respektive irreversibel rekommenderas upprepade analyser av protein HC i urin. Förutom vid specifika tubulära njurskador ökar koncentrationen av protein HC i urin vid nedsättning av den glomerulära filtrationen på mer än 30 % (1).
Referenser 1. Nilsson-Ehle P, Berggren Söderlund M, Theodorsson E (red). Laurells klinisk kemi i praktisk medicin, 9:e uppl. 2012:513.
Länkar:Fördjupad beskrivning av "Tolkningsguide Proteinanalyser" 