Bakgrund
Analys av proteinuri är en viktig undersökning vid flera olika tillstånd och sjukdomar: Ortostatisk/postural proteinuri förekommer i eftermiddagsprov men morgonurin skall vara fri.
Övergående tillfällig proteinuri ses t.ex. efter hård fysisk ansträngning, UVI, feber/infektion, ortostatism och hjärtsvikt. Permanent eller uttalad proteinuri ses bl.a. vid glomerulonefrit (ofta även hematuri), diabetesnefropati, njurartärstenos, malign hypertoni, svår hjärtsvikt, cystnjure, urinavflödeshinder och SLE.
Oftast mäts albumin i urinen som ett mått på s.k. glomerulär proteinuri. Det finns flera metoder för kvantifiering av just albuminuri: Mätning av albuminkoncentration i ett stickprov (mg/L), alternativt per tidsenhet vid samling av urin över natt (µg/min) eller helt dygn (g/dygn), samt i form av en kvot i ett stickprov relaterat till koncentrationen kreatinin i urinen (mg/mmol). En fördel med stickprov är givetvis att man kan undvika de felkällor och besvär för både patient och sjukvård som är förknippade med urinsamlingar. Dock påverkas albumin i stickprov mätt som mg/L starkt av patientens diures och varierar därför med denna samt med patientens grundsjukdom. Därför rekommenderas istället att vid stickprov från morgonurin välja kvoten albumin/kreatinin (mg/mmol). Normalt är denna kvot < 3 i ett morgonstickprov och < 5 i ett annat stickprov taget under dagen för vuxna kvinnor och män.
Låggradig albuminuri brukar benämnas med det något missvisande namnet mikroalbuminuri.
Påvisande av låggradig albuminuri hos diabetes- eller hypertonipatienter föranleder aktivare terapi för att motverka utvecklingen av den begynnande njurskadan. Det är således viktigt att identifiera dessa patienter. Nuvarande rekommendationer är att screening för förekomst av mikroalbuminuri bör utföras hos samtliga personer med diabetes i åldersintervallet 12-70 år minst en gång årligen. Vid positivt screeningresultat bör mätningarna upprepas minst tre gånger för att säkerställa diagnosen (minst 2 positiva test av 3 inom 1 år krävs för diagnos).
Sedvanligt urinsticketest (ex vis Combur) ger endast en grov uppfattning om ökad utsöndring av protein i urin (1+ ˜ 300 mg/L; 2+ ˜ 1000 mg/L; 3+ ˜ 5000 mg/L) och testet lämpar sig inte för att diagnostisera tidiga njurskador vid hypertoni och diabetes mellitus. För kontroll av dessa patienter rekommenderas kvantitativ analys av albumin i urin.
Gränser
Normalt: <3 (<5 om ej fastande)
Mikroalbuminuri: 3-30
Makroalbuminuri: >30
Källor
Nationella Diabetesregistret, www.praktiskmedicin.com , www.internetmedicin.se
Metodbeskrivningar från Länsenheten för Klinisk kemi Kalmar län, Siemens,
Equalis Expertgrupp för Proteinanalyser 2002-12-04