Medicinsk bakgrund
Trombocyter bildas i benmärgen genom att megakaryocyternas cytoplasma delas upp i ett stort antal mindre fragment och saknar därför cellkärna. De har en överlevnadstid på 9-10 dygn i cirkulationen. Eliminationen sker med hjälp av fagocyterande celler i mjälte och lever. Normalt finns ca en fjärdedel av trombocyterna i mjälten och resten i cirkulationen.
Stora trombocyter (>4 mikrometer) kallas makrotrombocyter. Trombocyter stora som erytrocyter kallas ofta för jättetrombocyter (giant platelets). När trombocytomsättning är ökad blir vanligen trombocyterna större, MPV varierar ofta inverst med antalet trombocyter.
Den så kallade primära hemostasen är beroende av ett tillräckligt antal funktionsdugliga trombocyter. Trombocyterna aktiveras vid vävnadsskada via en uppsättning funktionellt viktiga receptorer och frisätter därvid innehåll i granula som vidare bidrar till trombocyternas adhesion och aggregation.
Ärftliga trombocytfunktionsrubbningar är relativt vanliga och då ses normalt eller måttligt sänkt antal trombocyter samtidigt med blödningsbenägenhet av varierande grad. Dessa patienter blöder ofta från huden (hematom) och slemhinnor, allvarliga blödningar kan ses vid kirurgi och trauma.
Bestämning av trombocytkoncentrationen är en viktig undersökning vid utredning av såväl nedsatt produktion som vid ökad förbrukning eller ändrad fördelning av trombocyter och även vid alla oklara hematologiska sjukdomstillstånd och vid ökad blödningsbenägenhet.
Trombocytstorlek kan bedömas med hjälp av trombocytmedelvolym (B-MPV). Analys av MPV kan vara av intresse exempelvis vid vidare utredning av trombocytopeni eller andra trombocytsjukdomar.
(1,2)
Bedömning
Ökat antal trombocyter kan förekomma som en reaktion på trauma, vid splenektomi eller inflammatoriska tillstånd (trombocytos) men även som ett led i myeloproliferativa syndrom (trombocytemi). Vid en variant, kallad essentiell trombocytemi kan mycket höga värden (>1000 x 10 9/L) ses. Trombocytfunktionen är då tämligen ofta defekt och man kan se både blödningsbenägenhet och tromboembolism.
Högt antal trc (>1500*109/L) indikerar myeloproliferativ neoplasm men även reaktiv trombocytos. Vid primär trombocytos kan ökad MPV ses, vid sekundär eller reaktiv trombocytos är MPV ofta normal.
Trombocytopeni (låga värden) kan bero på minskad produktion, ökad perifer förbrukning, ökad destruktion eller förändrad fördelning.
Nedsatt produktion ses framför allt vid olika benmärgssjukdomar men även vid cytostatikabehandling och dessutom vid tillförsel av vissa andra läkemedel. Vissa infektionssjukdomar ger trombocytopeni. Avsaknad av större trombocyter hos patienter med trombocytopeni talar för defekt trombocytproduktion.
Ökad perifer förbrukning ses tex vid immun trombocytopen purpura (ITP), SLE och vissa läkemedel och även vid DIC, disseminerad intravaskulär koagulation. Ändrad fördelning ses vid splenomegali, då större andel av trombocyterna lagras i mjälten.
Ökad blödningsbenägenhet kan ses vid trombocytkoncentrationer under 50 x 10 9/L, men den kliniska bilden beror även mycket på hur väl fungerande trombocyter patienten har. Så kallad pseudotrombocytopeni, falskt låga värden, kan ses vid agglutination av trombocyter in vitro, vanligtvis vid provtagning med EDTA-rör.
Referenser
1. Nilsson-Ehle P, Berggren Söderlund M, Theodorsson E. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, 9:e uppl. 2012
2. Bain B. Blod Cells A Practical Guide Sixth edition. Wiley 2022.