Medicinsk bakgrund och indikation
Leukocyterna utgörs av granulocyter (neutrofila, eosinofila och basofila), monocyter och lymfocyter. Bildningen av granulocyter och monocyter sker i benmärgen. Lymfocyter bildas förutom i benmärgen även i lymfatiska vävnader. De två dominerande leukocyttyperna, neutrofila granulocyter och lymfocyter utgör skilda organsystem med separat reglering, distribution och reaktion vid sjukliga tillstånd.
Låga värden (leukopeni) innebär oftast sänkt antal neutrofila granulocyter. Leukopeni ses regelmässigt i samband med cytostatikabehandling.
Höga värden (leukocytos) är ett vanligt fynd vid till exempel inflammatorisk reaktion och då beror största delen av ökningen på en ökning av neutrofila granulocyter. Vid svåra infektioner, sepsis, men även vid benmärgsmetastaser kan man se mycket kraftig ökning av antalet neutrofila granulocyter (leukemoid reaktion). Vid leukemi kan antalet B-Leukocyter vara såväl höga som normala och låga, beroende på typ av sjukdom, medicinsk behandling, etc. (1).
Bedömning
Leukocytos innebär i regel en ökning av antalet neutrofila granulocyter, neutrofili. Detta är ofta ett ospecifikt tecken på inflammatorisk reaktion och vanligen proportionell mot det inflammatoriska tillståndets utbredning och aktivitet.
Vid kroniska leukemier ses vanligen mycket höga värden på B-Leukocyter.
Neutropeni, brist på neutrofila granulocyter respektive agranulocytos är vanligen tecken på benmärgsskada med nedsatt leukocytproduktion p.g.a. benmärgstoxicitet orsakad av exempelvis läkemedel (1).
Litteraturreferenser
1. Nilsson-Ehle P, Berggren Söderlund M, Theodorsson E. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, 10:e uppl. 2018.