Medicinsk bakgrund
8-10% högre värden hos uppegående patienter jämfört med sängliggande.
Humant hemoglobin består av en tetramer uppbyggd av två alfakedjor och två non-alfakedjor (beta-, gamma- etc). Under senare delen av fosterstadiet och vid förlossningen dominerar HbF. Under de första levnadsmånaderna ersätts detta med HbA. HbF-koncentrationen hos vuxna och barn över 6 månaders ålder är normalt <1 %. Ytterligare en hemoglobinvariant är HbA2 som uppgår till cirka 2-3 % av totalt hemoglobin hos vuxna och barn över 1 års ålder. Hemgruppen i varje kedja binder reversibelt en O2-molekyl. P g a en särskild samverkan mellan kedjorna vid syresättningen ses stora förändringar i O2-bindningen vid små förändringar i pO2 vid den brantaste delen av kurvan. När syret tas upp av hemgruppen i den ena alfakedjan ökar motsvarande betakedjas affinitet för syre. När den första dimeren är mättad med syre ökar syreaffiniteten i den andra dimeren. Syrgasdissociationen påverkas också av mängden 2,3 difosfoglycerat (DPG).Utöver de vanliga hemoglobinvarianter som nämns ovan finns flera hundra mindre vanliga varianter. Av dessa ger endast cirka hälften förändrad hemoglobinfunktion och övriga är kliniskt ointressanta.Bestämning av hemoglobinkoncentration är ett rutinprov som beställs i många olika sammanhang. Vanliga frågeställningar är anemier av olika orsaker, men även förhöjda värden är av intresse vid utredning av t ex hematologiska sjukdomar. Många preanalytiska faktorer kan påverka hemoglobinkoncentrationen. Ändringar i kroppsläge, som påverkar fördelning av vätska intra- och extravaskulärt, kan ge skillnader på upp till 10 % mellan provtagning hos en uppegående respektive liggande individ. Även muskelarbete, kärltonus m m kan påverka analysresultatet.