Medicinsk bakgrund
De egenskaper man bedömer hos erytrocyterna är dess medelvolym (Ery-MCV, mean cell volume), medelhemoglobininnehåll (Ery-MCH, mean cell hemoglobin) och medelhemoglobinkoncentration (Ery, MCHC, mean cell hemoglobin concentration).
Erytrocytindices används vid utredning av orsaker till anemi och vid misstanke om störning i erytropoesen trots normalt Hb. När man fått utgångsvärden kan man följa förloppet på kort sikt med enbart hemoglobinbestämning eftersom påtagliga förändringar av Ery-MCV och Ery-MCH först uppträder när större delen av erytrocyterna bytts ut, dvs efter 1,5-2 månader. (1).
Bedömning
Ery-MCV värdet ger en indelning i makro-, normo- och mikrocytära anemier. Avvikelsen från ett normalt MCV återspeglar störningar i erytropoesen och/eller hemoglobinsyntesen. Högt MCV kan bland annat ses vid brist på folat och/eller vitamin B12, samt är ett vanligt fynd vid alkoholmissbruk. Lågt MCV är regel vid järnbrist men ses även vid s.k. sekundär anemi och vid thalassemier.
Korrelationen mellan Ery-MCV och Ery-MCH är mycket hög och ur praktisk synpunkt torde dessa båda parametrar ge samma information. Ery-MCV har kort hållbarhet eftersom erytrocyterna sväller i förvaring så är det oftast bättre att använda Ery-MCH, som är en stabil parameter. Ery-MCHC delar upp anemierna i normo- och hypokroma former.
Låga värden visar på bristande tillgång av järn. (1)
Refrenser:
1. Berggren Söderlund M, Theodorsson E. Laurells klinisk kemi i praktisk medicin.10:e uppl. Studentlitteratur AB; 2018, sid 221-222.