Dialys innebär att man på konstgjord väg renar blodet från slaggprodukter, tar bort överflödig vätska samt reglerar elektrolyter fr.a. Na och K. Dialysbehandling påbörjas vanligen då njurfunktionen minskat till 5-10% av den normala. Dialys via buken (peritonealdialys) med hjälp av en glukoshaltig dialysvätska är oftast ett skonsammare sätt för patienten att få dialys jämfört med traditionell s.k. maskindialys (hemodialys). I samband med bukdialys sjunker glukoshalten i vätskan medan halterna av kreatinin, natrium och urea stiger. Utvärderingen av dialysen innefattar bl.a. bestämning av glukos, kreatinin, natrium, urea och albumin i bukdialysvätskan, ofta med tre provtagningar med ett par timmars mellanrum. Som exempel kan nämnas att glukoskoncentrationen i vätskan kan vara cirka 100 mmol/L före dialys och sjunka till ca 30 mmol/L efter 4 timmars bukdialys. Dessutom undersöks ibland förlusterna av albumin. Förutom analyser på bukdialysvätskan görs ofta flera plasma- och urinanalyser (1, 2).
Dialysavdelningarna beställer regelbundet analyser av dialysvätska för att säkerställa dialysapparaternas funktion, vilket krävs enligt Läkemedelsverkets riktlinjer. Den av dialyspersonalen spädda, bruksfärdiga dialysvätskan lämnas till laboratoriet för bestämning av natrium, kalium, klorid och kalcium. Dialyspersonalen följer sedan upp de erhållna koncentrationerna mot Svensk läkemedelsstandard. Läkemedelsverket anger att halten av kalium och klorid ska ligga inom ± 5% och natrium inom ± 2,5% av angiven nivå (3).
Referenser
1. Sundqvist C, Furhammar C, Johansson A-C, Dialys, peritonealdialys. Vårdhandboken, revision 2015-10-15
2. CAPD-mottagningen, Västerviks sjukhus. Analysförteckning för PDC-beräkning. Årtal saknas.
3. Svensk läkemedelsstandard 2021.1. Tillverkning och hantering av hemodialysvätskor och hemofiltrationsvätskor inom sjukvården. Läkemedelsverket 2021