Medicinsk bakgrund och indikation
I slutet av utmognadsfasen för röda blodkroppar kan man med vital färgning upptäcka en aggregation av ribosomer och mitokondrier. Aggregaten tar upp färg och man får en s.k. substantia reticulofilamentosa och cellerna kallas retikulocyter.
Ökat antal retikulocyter tyder på en accelererad, effektiv erytropes eller ett temporärt ökat utsläpp från benmärgen. Påtaglig retikulocytos talar för en ökad erytrocytomsättning (hemolys) och mot primär benmärgsskada eller brist på t.ex. järn, vitamin B12 och folater.
Relativt sett låga värden, dvs ett normalt retikulocytantal vid påtaglig anemi, är regel vid benmärgsinsufficiens, t.ex. benmärgsskada eller bristsyndrom.
Räkning av retikulocyter bör utföras vid oklar anemi. Dessutom kan provet vara av värde för bedömning av effekten av specifik behandling (1).
Referenser
1. Berggren Söderlund M, Theodorsson E. Laurells klinisk kemi i praktisk medicin, 10:e uppl. 2018.