Medicinsk Bakgrund
Hereditär hemokromatos (HH) är den vanligaste autosomalt recessiva sjukdomen hos personer av nordeuropeiskt ursprung och ca 1/200 individer är homozygota för den vanligaste mutationen C282Y i HFE genen. En del av dessa patienter, ffa män, drabbas av trötthet, levercirrhos, leverfibros, levercancer, artropati och förhöjda leverenzymer. Dessutom har man i vissa studier sett en ökad association till diabetes och hypogonadism.
Sjukdomen anses vara underdiagnosticerad. Den kan ej botas men för att förebygga symptom och i viss mån behandla redan uppkomna symptom kan man ge en enkel och effektiv behandling i form av blodtappning (flebotomi). Personer med hemokromatos kan i vissa fall vara blodgivare. Det kan vara lämpligt att släktingar till personer med känd hemokromatos screenas med P-Ferritin, P-Fe och genetiskt test.
Typiska laboratoriefynd vid hemokromatos är förhöjda nivåer av P-Ferritin och P-Järn och P-Järnmättnad. Förhöjda leverprover ses ofta.
Genetisk bakgrund:
HFE genen kodar för ett membranprotein med delvis okänd funktion men tros reglera järnabsorptionen genom reglering av transferrinreceptorns interraktion med transferrin.
Ett flertal mutationer i HFE genen har rapporterats.
Den vanligaste formen av hereditär hemokromatos hos nordeuropéer är associerad med dubbla anlag (homozygot) basparsförändring 845G>A i exon 4 i HFE genen vilket leder till en aminosyreförändring i position 282 i HFE proteinet från cystein till tyrosin (C282Y).
En annan vanlig mutation innebär en basparsförändring 187C>G i exon 2 i HFE genen vilket leder till en aminosyreförändring där aspartat byts ut mot histidin i position 63 (H63D).
Relevansen av denna mutation är störst när den förekommer tillsammans med C282Y mutationen, s.k kombinerade heterozygoter. En ökad andel av patienter som är homozygota för H63D mutationen har också observerats i studier på hemokromatos.
Lathund för tolkning av HFE genotypning
(Modifierad efter Petra Holmströms avhandling “Clinical and experimental studies on HFE and other genes involved in iron homeostasis” Karolinska Institutet 2004)
Hög risk för kliniska symptom
HFE 845 A/A (282Y/Y)
Detta är den vanligaste varianten som är förenlig med hereditär hemokromatos
Medelhög risk för kliniska symptom
HFE 845G/A (282C/Y) + HFE 187C/G (63H/D),
S.k kombinerade heterozygoter, den näst vanligaste genetiska varianten som kan ge kliniska symptom
Låg men inte obefintlig risk för kliniska symptom
HFE 187G/G (63D/D)
Sannolikt ingen ökad risk
HFE 845 G/A (282A/Y)
eller
HFE 187C/G (63H/D)
Man bör komma ihåg att penetransen är relativt låg i synnerhet hos menstruerande kvinnor.
I vissa fall med klinisk hemokromatos har patienten sannolikt någon annan mutation än ovanstående. Negativt gentest utesluter alltså inte helt hereditär hemokromatos.
Mutationer i andra gener än HFE genen kan också ge järnabnormaliteter med höga ferritinnivåer och liknande bild som vid hereditär hemokromatos. Exempelvis ger mutationer i hemojuvelingenen (HFE2) eller HAMP genen den sällsynta men svåra sjukdomen juvenil hemokromatos.
Sammanställt av Martin Carlsson, öl, klinisk kemi och transfusionsmedicin, Uppdaterat 2019-06-10