Asc-Albumin

Publicerad: 2020-05-06 15:27 av Zainab Al-Asafi
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Ascitesvätska
Tag minst 2 mL av uppsamlad väl blandad ascitesvätska i röret.
Röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca.8-10 gånger.
Provet lämnas till laboratoriet inom 2 h.

Provtagning:

Rör plast (polypropen), urinodlingsrör
Volym: 15 mL

Artikelnr: 102308

Hantering:

Grumliga västkor måste centrifugeras före analys.

Analysfrekvens:

Akut och Rutin

Ackreditering:

Nej

Pris (rutin):

6,00kr (internt),7,32kr (externt)

Referensintervall

Ålder Man/Kvinna
<20 g/L
×

Medicinsk Bakgrund

Medicinsk bakgrund: Normalt sett bildas små mängder vätska i buk, pleurahålor och perikardium genom ultrafiltration i kapillärerna. Ett relativt snabbt utbyte av vatten och elektrolyter sker mellan plasma och dessa hålrum. Sammansättning av proteiner är liknande som i plasma förutom de högmolekylära proteinerna som a-makroglobulin, b-lipoprotein, IgM och fibrinogen som förekommer i lägre relativ koncentration. Vid onormalt hög vätskeansamling i kroppens hålrum måste orsakerna utredas. Radiologisk, bakteriologisk, virologisk, cytologisk och kemisk analys görs ofta samtidigt.
Den klart vanligaste orsaken till ascites, en ökad ansamling av vätska i bukhålan, är levercirrhos (ca 80%). Andra orsaker kan vara malignitet (10%) och hjärtinkompensation (3%). Andra orsaker såsom nefrotiskt syndrom eller inflammatoriska tillstånd är mera ovanliga.
Orsakerna till ökad mängd pleuravätska kan vara malignitet, bakteriella eller virala infektioner, reumatiska sjukdomar, blödningar mm.
Man skiljer ofta mellan transsudat och exsudat. Transsudat är den vätska som bildats från kapillärer med väsentligen normal permeabilitet och därför har en normal koncentration av proteiner. Cellantalet är oftast lågt. Transsudatet kan uppstå vid hjärtinkompensation.
Exsudat är vätska som bildats från kapillärer med patologisk ökad permeabilitet och beror oftast på inflammation eller tumörväxt. Proteinhalten ökar och påminner mer om plasmans koncentration.
Bedömning: Direkt observation eller lukt av aspiratet kan ibland ge ledning till rätt diagnos.
Vanligt transsudat är vanligtvis ljusgult och lättflytande.
Mjölkaktig vätska kan ses vid blockerat lymfavflöde och närvaro av chylomikroner och kan då bekräftas genom analys av triglycerider. Röd/blodig vätska beror ofta på malignitet eller organinfarkt. Räkning av erytrocyter kan då ske med manuell metod. Vid brunaktig vätska som indikerar hemolys, gallblåseruptur eller rupturerat ulcus kan bilirubinkoncentrationen ge vägledning.
Trögflytande pusliknande vätska indikerar ofta bakteriell infektion. Ammoniaklukt kan indikera fistel till urinvägarna (kvoten kreatinin i punktat/plasmakreatinin >1 indikerar detta). Exsudat har ofta högre proteininnehåll, kolesterol och laktatdehydrogenaskoncentrationer än transsudat. Kvoten albumin mellan vätska och plasma kan också bedömas. Vid levercirrhos/portal hypertension är kvoten ofta mindre än 0,3. Vid hjärtinkompensation vanligen 0,4-0,5. Vid infektioner/inflammationer eller tumörer ofta >0,5. Kvoten för bilirubin mellan vätskan och plasma skall följa motsvarande albuminkvot. Högre bilirubin än albuminkvot indikerar att blödning förekommit någon gång under de sista 2 veckorna. Kvot mellan ascitesvätska och P-LD omkring 0,4 är vanligt vid levercirrhos, kvot >0,6 talar för inflammation och kvot närmare 1 ses vid bakteriell peritonit. Kvoten mellan vätska och plasma för amylas är stegrade vid pankreatit.

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

OBS! Alltför visköst provmaterial bör ej analyseras på grund av risk att fel provmängd erhålles vid analyseringen.
Grumliga vätskor centrifugeras före analys.
Minsta ascitesvätskemängd 102 µl.
Ascitesvätska taget i EDTA- rör accepteras i undantagsfall som provmaterial.