Medicinsk bakgrund
Beta-cellerna frisätter insulin och C-peptid från sekretgranula i lika mängder efter enzymatisk klyvning av proinsulinet i granula. C-peptiden består av 31 aminosyror och har en molekylmassa på ca 3,0 kDa. C-peptiden har längre halveringstid (ca 30 min.) än insulin (ca 6 min.) och avspeglar bättre den endogena insulinproduktionen (1,2). C-peptid utsöndras via njurarna (1). Analysen används för kvantifiering av insulinsekretionsrest hos diabetiker, vid utredning av hypoglykemi, för kontroll efter pankreatektomi samt för att bedöma framgången med ötransplantation (1,3).
Bedömning
Blodsocker bör mätas samtidigt för bedömning av resultatet. Låga faste-C-peptid (fC-Peptid)-värden förekommer oftast hos typ-1 diabetiker men kan även ses initialt vid nyupptäckt diabetes oavsett typ med höga blodsocker under en längre tid pga att betacellernas förmåga att utsöndra insulin har (övergående) försämrats. Låga fC-Peptid-värden ses även vid pankreasinsufficiens (t.ex. efter total pankreatektomi). (2)
Typ 2 diabetiker har vanligtvis normala eller t.o.m förhöjda fC-peptid-nivåer. Förhöjda fC-peptid-nivåer ses dessutom vid insulinproducerande tumör (3) men kan även förekomma vid grav njursvikt (2) och fetma (1). Stimuleringstester, t.ex. glukagontest och glukosbelastning, används i vissa fall för att ytterligare skärpa den diagnostiska informationen som kan erhållas från mätning av C-peptidhalten (3).
Referens
1. Roche Diagnostics, Metodblad Cobas Elecsys C-Peptide, 2022-11, V6.0 Svenska
2. Diabeteshandboken, C-Peptid, uppdaterad 2022-02-06. Hämtad 2022-06-28.
3. Teodorsson E, Berggren Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e upplagan. Studentlitteratur 2018, sid. 366-367.