Immunoglobulin G-molekylerna i serum tillhör endera av fyra subklasser kallade IgG1, IgG2, IgG3 resp IgG4. De utgör ungefär 60, 30, 7 respektive 4 % vardera av den totala gammaglobulinkoncentrationen.
Den skillnad som finns mellan de olika IgG-subgruppsmolekylerna beror på olikheter i den tunga gamma-kedjans s.k. ”Hinge”-region. De olika IgG-subklasserna vandrar elektroforetiskt olika.
IgG1-brist ses ofta i kombination med brist på IgG2 och IgG3 men även en selektiv brist på IgG1 ger ett generellt försämrat immunsvar och återkommande infektioner. Personer som har ett lågt IgG2 har en ökad infektionsbenägenhet framför allt när det gäller luftvägsinfektioner med bland annat pneumokocker och Haemophilus influenzae. IgG3-brist ses inte sällan i kombination med IgG1-brist, men även selektiv IgG3-brist har associerats med ökad frekvens av luftvägsinfektioner. Selektiv brist på IgG4 anses inte ha någon säker klinisk relevans, men kombinerad brist på IgG2 och IgG4 är relativt vanligt förekommande och medför ofta åter-kommande luftvägsinfektioner.
Det finns även ett stort antal kroniska sjukdomar som på ett eller annat sätt har associerats till sänkta, eller förhöjda nivåer av IgG-subklasser, men sambanden är ofta komplexa och påverkas av andra immunologiska faktorer vilket gör att tolkning av IgG-subklasskoncentrationer måste vägas mot andra laboratorieresultat och den kliniska bilden (1).
Referenser
1.A.R Bradwell, IgG and IgA Subclasses in Disease. First edition, 1995.
Länkar:Fördjupad beskrivning av "Tolkningsguide Proteinanalyser" 
Snabbguide tolkning proteinanalyser