tU-Kalium

Publicerad: 2020-01-17 13:18 av Mimmie Tornegård
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Urin, dygnsmängd utan tillsats.
På remissen skall följande anges: Urinmängd(volym i mL) och urininsamling (tim)
Patienten tömmer blåsan vid ett visst klockslag, t.ex. kl. 08.00 på morgonen. Denna urin kastas. All urin samlas därefter t.o.m. kl. 08.00 följande dygn, då patienten åter tömmer blåsan. Denna sista urinportion ska också tas med i insamlingen.
OBS! Ange samlingsperiodens sluttid som provtagningstid.
Märk röret med för analysen rätt röretikett (streckkod).
4 mL av väl blandad dygnsmängd insändes till laboratoriet i rör art.nr. 6610 förslutet med plastpropp.
alt.i 1 urinodlingsrör art.nr 102308. av väl blandad dygnsmängd.

Provtagning:

Rör plast (PS), rund botten
Volym: 5 mL

Artikelnr: 6610

Hantering:

Urin ska förvaras upp till 4 veckor i kylskåpstemp.

Utförare:

Analysfrekvens:

Rutin kontorstid

Ackreditering:

Nej

Pris (rutin):

6,00kr (internt),7,32kr (externt)

Referensintervall

Ålder Man/Kvinna
30-125 mmol/dygn
×

Medicinsk Bakgrund

Medicinsk bakgrund

Av kroppens kaliumförråd, ca 3,5 mol, är ca 90 % utbytbart. Kalium är den helt dominerande katjonen intracellulärt och endast 2 % finns extracellulärt. Normal kost innehåller mellan 50 och 100 mmol kalium som absorberas i stort sett fullständigt. Vid jämvikt utsöndras ca 90 % i urinen och resten väsentligen via feces. I njurar resorberas ultrafiltrerat kalium först nästan fullständigt. Därefter sker en sekretion i distala tubuli och här sker en konkurrens med utsöndringen av vätejoner liksom att tillgången på natrium för reabsorption är av stor betydelse. Upprätthållande av kaliumbalansen innefattar två komponenter; fördelningen av kalium mellan cellerna och den extracellulära vätskan och utsöndringen via njurar av kalium från kostintag och endogen cellnedbrytning.
Fysiologiska faktorer för balansen mellan celler och extracellulärvätska är katekolaminer och insulin, vilka bägge ökar kaliumupptaget i cellerna. Nivån av kalium i plasma i sig kan regleras så att ett upptag i cellerna sker vid hyperkalemi och att kalium lämnar cellerna vid hypokalemi. Vid katabola tillstånd med cellsönderfall stiger kaliumnivån medan den sjunker vid anabola tillstånd. Syra-basrubbningar påverkar kaliumnivån så att vid intracellulär acidos binds vätejoner till anjoner i cellerna och ett utflöde av kalium sker från cellerna. Vid en pH-förskjutning på 0,1 sker en stegring i plasma motsvarande ca 0,6 mmol/L. Vid alkalos får man ett flöde av kalium in i cellerna, dock är förändringen ej så uttalad som vid acidos. I njurarna regleras utsöndringen av kalium i de distala nefronen och samlingsrören. Aldosteron och plasmakaliumkoncentrationen är de två viktigaste reglerande faktorerna. Flödet i distala nefronen och natriumutsöndringen är också viktiga. Vid moderat kaliumbrist i kroppen kan kaliumutsöndringen minska till 15-25 mmol/d och vid större brist ned till 5-15 mmol/d. Bristtillstånd utvecklas långsamt, dvs fall i urinutsöndringen ses efter 10-14 dagar vid kaliumkarens. Symtom vid kaliumbrist är nedsatt koncentrationsförmåga, muskelsvaghet, tendens till tarmparalys och karakteristiska EKG-förändringar. Indikation för P-Kalium är alla typer av vätske- och syrabasrubbningar. U-Kalium används för att följa omsättningen av kalium.

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

Urinprov centrifugeras före analys.
Interferenser finns. Se gällande metodbeskrivning


Metodbeskrivningar i Kvalman