Medicinsk bakgrund
Litiumsalter används profylaktiskt mot såväl maniska som depressiva recidiv vid bipolär sjukdom. Verkningsmekanismen är inte klarlagd. I Sverige ges litium oftast som litiumsulfat, men litiumcitrat och litiumkarbonat kan förekomma och är vanliga i andra länder. Absorptionen kan variera något mellan olika salter och beredningsformer men maximala serumkoncentrationer nås vanligen inom 2-3 eller 3-4 h om läkemedlet ges som depottablett. Litium utsöndras nästan helt via njurarna. Halveringstiden är 12-36 timmar men förlängs med stigande ålder och sänkt njurfunktion. Många läkemedel kan interferera med den renala utsöndringen av litium. Den optimala terapeutiska effekten av litium har inte kunnat relateras till en specifik serumkoncentration. Däremot är många biverkningar tydligt koncentrationsberoende med hög risk för biverkningar vid koncentrationer >1,2 mmol/L. Vanliga biverkningar är reversibel nefrogen diabetes insipidus av måttlig grad och handtremor. Struma och störningar i tyreoideafunktionen kan också ses och bör monitoreras under behandlingen. Koncentrationer >1,5 mmol/L medför risk för intoxikation.
Initialt eftersträvas vanligen en serumkoncentration på 0,5-0,8 mmol/l mätt på morgonen 12 timmar efter senaste dos. Den dos som krävs varierar avsevärt från patient till patient bl.a. beroende på skillnader i eliminationhastighet. (1, 2, 3)
Bedömning
Litium har ett relativt snäv terapeutiskt intervall varför doseringen måste styras med koncentrationsbestämningar. Prov för koncentrationsbestämning tas 12 h efter senaste dos. Rekommendationer beträffande terapeutiskt intervall varierar. Läkemedelsboken 2022 rekommenderar ett terapeutiskt intervall på 0,6-0,8 mmol/L. Efter två stabila värden bör provtagning göras var 3:e månad i minst 1 år. Därefter minst var 6:e månad.
Tillfällen då tätare mätning av litiumkoncentrationen erfordras är:
- vid tecken på intoxikation
- vid uppträdande av andra sjukdomar under behandlingstiden
- vid minskat intag av, eller excessiv förlust av natriumklorid och vätska (kräkningar, långvarig diarré, svettning eller vätskeförlust i samband med diuretikabehandling och kirurgiska ingrepp).
Litiumvärden 1,5-2,5 mmol/L ger vanligen lindrig-måttlig intoxikation medan värden på 2,5-3,5 och >3,5 mmol/L ger måttlig-allvarlig respektive allvarlig-mycket alvarlig intoxikation. Vid lindrig-måttlig intoxikation ses slöhet, yrsel, ataxi, sluddrigt tal, nystagmus, tremor och gastrointestinala symtom. Med ökande intoxikation tillkommer förvirring , agitation, delirium, hallucinationer, tremor, kramper, EKG-förändringar, arytmier, medvetslöshet och hypertermi. (1,2,3)
Referens
1. Teodorsson E, Berggren-Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e upplagan, Studentlitteratur 2018, sid. 720-721.
2. FASS, Lithionit.
3. Läkemedelsboken 2022.