Medicinsk bakgrund
Litium - i form av litiumkarbonat används profylaktiskt och terapeutiskt vid manodepressiv sjukdom. Det absorberas väl från hela mag- och tarmkanalen. Vid terapeutiska doser av litiumkarbonat uppnås maximala serumkoncentrationer inom 2-3 h. Om litium tillförs som s k sustained-release tabletter med litiumsulfat blir motsvarande tidsrymd 3-4 h.Litium utsöndras så gott som helt via njurarna. Omkring 80 % av den i glomeruli utfiltrerade mängden reabsorberas under konkurrens med natrium i den efterföljande delen av nefronet. En given dos utsöndras därför långsammare vid lågt koksaltinnehåll i kosten. Vid njursjukdomar med reducerad glomerulusfiltration kan litiumclearance vara nedsatt. Då medlet sätts ut faller blodkoncentrationen till hälften på ca ett dygn. Eliminationstiden ökar med stigande ålder. Behandling med litium leder till en reversibel nefrogen diabetes insipidus. Risken för allvarliga skador på den glomerulära funktionen anses liten. Struma kan uppkomma.
Tillfällen då tätare mätning av litiumkoncentrationen erfordras är:
- vid tecken på intoxikation
- vid uppträdande av andra sjukdomar under behandlingstiden
- vid minskat intag av, eller excessiv förlust av natriumklorid och vätska (kräkningar, långvarig diarré, svettning eller vätskeförlust i samband med diuretikabehandling och kirurgiska ingrepp).
Initialt eftersträvas vanligen en serumkoncentration om 0,5-0,8 mmol/l mätt på morgonen 12 timmar efter senaste dos. Den dos som krävs varierar avsevärt från patient till patient beroende bl a på olika eliminationshastigheter.
Bedömning
Litium har en relativt snäv terapeutisk verkningsbredd. Det är därför viktigt att patienten ställs in på en korrekt dos och att provtagning sker på morgonen 12 h efter sista tablettintag. Rekommendationer beträffande terapeutiskt intervall varierar. Läkemedelsboken 2015 rekommenderar terapeutiskt intervall vid manodepressiv sjukdom 0.6-0.8 mmol/L. Efter två stabila värden bör provtagning tas, var 3:e månad i minst 1 år. Därefter minst var 6:e månad.Litiumvärden på 1,2-1,5 mmol/L kan medföra risk för intoxikation och värden >1,5 mmol/L innebär klar intoxikationsrisk. Svår intoxikation innebär värden >4 mmol/L.Toxiska litiumkoncentrationer kan bl a ge neurologiska och njurbiverkningar. Trötthet, sömnighet, ataxi, intentionstremor, talsvårigheter, kräkningar och diarré brukar inträda vid koncentrationer >2 mmol/L. Vid svår förgiftning kan även allvarliga komplikationer som medvetslöshet, EKG-förändringar, arytmier, blodtrycksfall och cirkulationssvikt uppstå (1). Vid förhöjda litiumvärden bör dessa följas var 3e till var 6 e timme.