Kryoglobuliner kallas sådana proteiner som faller ut när ett serum kyls till en temperatur under 37 °C (men över 0 °C) och åter går i lösning när serum värms upp till 37 °C. Kryoglobulinerna kan delas in i tre klasser beroende på sammansättning. De består antingen av immunglobuliner eller av en blandning av immunglobuliner och komplementfaktorer och proteiner (1).
Typ I: Sådana som är uppbyggda av enbart monoklonalt IgM, IgG eller IgA. Denna typ kallas monoklonal och utgör 25% av kryoglobulinfallen. Kryglobulinkoncentrationen är hög, ofta mer än 5g/L (1).
Typ II: Sådana som består av immunkomplex av polyklonalt IgG och ett monoklonalt immunglobulin (oftast IgM) med antikroppsaktivitet mot polyklonalt IgG. Dessa kallas blandade kryoglobuliner med monoklonal komponent och utgör 10-25 % av kryoglobulinfallen (1).
Typ III: Sådana som innehåller flera polyklonala immunglobuliner och ibland också andra proteiner, till exempel lipoproteiner och C3. De flesta i denna grupp består av immunkomplex av polyklonalt IgG och polyklonalt IgM med antikroppsaktivitet mot IgG. Dessa kallas blandade polyklonala kryoglobuliner och utgör ungefär 50 % av fallen. Kryoglobulinkoncentrationen är låg, oftast under 1g/L (1).
Bland symtom som associeras med kryoglobulinemi och trolig orsak av kryoglobulinet, märks vaskulär purpura, Raynauds fenomen, artalagier, njursymtom (proteinuri, mikroskopisk hematuri) och neurologiska symtom (parestesier, känselbortfall, fokala motoriska defekter) (1).
Bedömning
Monoklonala kryoglobuliner typ I förekommer vid myelom, malingt lymfom och kronisk lymfatisk leukemi.
Blandade kryoglobuliner av typ II och III uppträder vid autoimmuna sjukdomar som Sjögrens syndrom, SLE, periarterits nodosa samt vid infektioner som mononukleos, hepatit, lues, trypanosomiasis samt abscesser.
Essentiella kryoglobulinemi (dvs sådana fall där ingen bakomliggande sjuklig process kan spåras) utgör ca 30% av fallen av kryoglobulinemi. Vanligen rör det sig om typ III med låg koncentration. (1)
Litteraturreferenser
1. Jonsson M, Hansson LO, Larsson A, Grubb, A. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. Upplaga 10:1. Lund: Studentlitteratur; 2018. Kapitel 4, Plasmaproteiner, inflammation och amyloidos; s.89-130