Medicinsk bakgrund
Karbamazepin ingår i Hermolepsin®, Tegretol® och Trimonil®. Karbamazepin används för behandling av epilepsi men även vid neurogen smärta t ex trigeminusneuralgi. Den kramphämmande effekten torde delvis bero på blockering av upprepade urladdningar från nervceller (1). Karbamazepin absorberas långsamt vid peroral tillförsel och uppnår maximal plasmakoncentration efter 1-24 timmar beroende på läkemedlets beredningsform (1,2). Halveringstid efter engångstillförsel varierar mellan 18 och 55 timmar hos vuxna. Upprepad tillförsel medför minskad halveringstid pga att metabolismen av preparatet ökar. Vid terapeutiska koncentrationer är ca 75 % av karbamazepin bundet till plasmaproteiner. Karbamazepin kan interagera med andra läkemedel vilket kan ge upphov till förhöjda plasmakoncentrationer med ökad risk för biverkningar (3).
Bedömning
Sambandet mellan given dos och koncentration av Karbamazepin är individuell och det finns stor variabilitet i optimalt terapeutiskt intervall mellan individer. För att fastställa ett individuellt optimalt terapeutiskt intervall mäts koncentrationen oftast innan läkemedelsadministrering (dalvärde) och vid uppnådd jämviktskoncentration (steady state). För andra indikationer för koncentrationsmätning kan andra provtagningstider vara aktuella, tex vid bedömning av följsamhet i samband med akuta anfall eller vid förgiftning (3). Karbamazepin har en aktiv metabolit, karbamazepin-10,11-epoxid, vars koncentration är som regel 5-15 % av modersubstansens och ingår inte i referensområdet (4).
Referens
1. FASS. Karbamazepin-Produktresume 2022-01-18. Hämtad 2022-07-04.
2. Berggren Söderlund M, Theodorsson E. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. 10:e uppl. 2018: 716.
3. Patsalos, P.N., Berry, D.J., Bourgeois, B.F.D., Cloyd, J.C., Glauser, T.A., Johannessen, S.I., Leppik, I.E., Tomson, T. and Perucca, E. (2008), Antiepileptic drugs-best practice guidelines for therapeutic drug monitoring: A position paper by the subcommission on therapeutic drug monitoring, ILAE Commission on Therapeutic Strategies. Epilepsia, 49: 1239-1276.
4. Reimers, A., Berg, J. A., Burns, M. L., Brodtkorb, E., Johannessen, S. I., & Johannessen Landmark, C. (2018). Reference ranges for antiepileptic drugs revisited: a practical approach to establish national guidelines. Drug design, development and therapy, 12, 271-280.