Medicinsk bakgrund
Tumörmarkörer är substanser vars koncentration i en kroppsvätska indikerar förekomst av tumörsjukdom. Optimalt är en markör med en relation till endast en tumörsjukdom, som avspeglar kliniskt stadium, prognos, tumörutveckling, samt helst ge information för terapival och indikera behandlingseffekt före kliniska symtom och före andra metoder. Den bör också vara kostnadseffektiv. Ingen tumörmarkör uppfyller alla dessa krav idag. (1)
CEA tillhör gruppen onkofetala antigen och är ett glykoprotein (kolhydratinnehåll cirka 50 %) med molekylmassa cirka 180 kDa, som ibland finns på ytan av en del tumörceller. Funktionen är okänd. Även i serum hos friska personer kan CEA påvisas i låga koncentrationer. CEA har relativt dålig organ- och vävnadsspecificitet. Biologisk halveringstid är cirka 2-8 dagar. (1)
Uppföljning av behandlingseffekt och sjukdomsförlopp vid framför allt kolorektal-, pankreas-, lung-, och bröstcancer. Regelbundna CEA-analyser bör då utföras med 2-3 månaders intervall. Analysen kan också ge viss kompletterande information till andra diagnosmetoder vid misstänkt tumörsjukdom (1).
Bedömning
Ökade CEA-halter förekommer hos patienter med kolorektal cancer, lungcancer och pankreascancer i cirka 70-85 % av fallen. Mindre än hälften av fallen med operabel koloncancer har förhöjda värden. (1)
Kraftigt förhöjda värden förekommer framför allt vi tumörsjukdomar med metastasering. Vid tumörer i mag-tarmkanalen kan mycket höga värden förekomma även utan fjärrmetastasering. Normala värden utesluter inte förekomsten av malign tumörsjukdom. Ökning av CEA ses, förutom vid kolorektala tumörer, även vid tumörer i följande organ: Kolorektal (90 %), pankreas (80 %), ventrikel (45 %), bröst (55 %), ofta vid metastaser till levern, lungor (adenokarcinom 70 %), ovarier (framför allt mucinösa) och cervix. (1)
Preoperativ serumnivå av CEA har prognostisk betydelse vid kolorektal cancer, och CEA- nivåer >10 µg/L tyder på dålig prognos och minskad överlevnad. (1)
Vid kirurgisk eller annan behandling av malign tumörsjukdom med ökade CEA- halter i serum/plasma kan ett lyckat primärt behandlingsresultat avläsas genom normalisering av CEA-halten (<5 µg/L) inom 6-8 veckor. (1) Ökning av CEA med >30 % i två prov med cirka 1 månads mellanrum signalerar recidiv eller metastasering mer än 3 (2-18) månader före kliniska tecken. (1)
En mycket lätt ökning (vanligen mycket lägre än 20 µg/L) kan ibland ses vid icke-maligna sjukdomar: levercirros (45 %), ulcerös kolit (6-7 %), lungemfysem (25 %), kolecystit, hos rökare (5 %) och kroniskt inflammatoriska tillstånd. (1)
Referens
1. Berggren Söderlund M, Theodorsson E et al. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, 10:2 uppl. 2018, sid. 662-666.