Medicinsk bakgrund
Transferrin är ett järntransporterande glykoprotein med en molekylmassa på c:a 80 kDa. Transferrinmolekylen innehåller två N-bundna glykokonjugat, vilka vardera avslutas med 0, 1, 2 eller 3 sialinsyrarester, d.v.s. högst 6 stycken sialinsyrarester i hela transferrinmolekylen (Fig. 1). Den dominerande transferrinformen i plasma är tetrasialotransferrin med 4 sialinsyrarester.
Alkohol påverkar syntesen av transferrin och vid hög alkoholkonsumtion minskar andelen fullt glykosylerade transferrinmolekyler så att ett eller båda glykokonjugaten helt saknas (1, 2). De cirkulerande transferrinmolekylerna kommer därför i ökande utsträckning att ha onormalt låg glykosylering och därmed färre sialinsyrarester (CDT=carbohydrate deficient transferrin). De olika transferrinformerna benämns efter antal sialinsyrarester som asialo, monosialo, disialo o.s.v. Sialinsyra är vid fysiologiskt pH negativt laddad och påverkar således molekylens totalladdning, vilket gör att de olika formerna kan separeras elektroforetiskt (3). Transferrin med 2 sialinsyrarester (disialotransferrin; CDT, disialo) används som ”alkoholmarkör” och anges som andelen (%) disialotransferrin i förhållande till totalmängen av transferrin (4).
Bedömning
Värden på 2.0% CDT eller däröver är uttryck för förhöjd alkoholkonsumtion. Generellt gäller att ju högre alkoholkonsumtionen är, desto högre mätvärde uppmäts men den interindividuella variationen är stor. Dagligt intag under två till fyra veckors tid på minst 60-80 g ren etanol (motsvarar ungefär 1 flaska vin eller 3-4 burkar starköl eller 20 cL sprit) ger förhöjda värden i 50 % av fallen medan en genomsnittlig daglig konsumtion på >100 g ren etanol krävs för att CDT, disialo skall bli förhöjt i 90 % av fallen. Specificiteten är hög (≥90 %), men även vissa former av svår leversjukdom, galaktosemi, fruktosintolerans samt congenital disorders of glycosylation (CDG) kan ge förhöjda värden (3-6). Halveringstiden för CDT är c:a 10 dagar, varför förhöjda värden kan ses flera veckor efter att alkoholkonsumtionen upphört. Vid oväntade eller oförklarliga resultat rekommenderas bestämning av B-PEth. (1)
Referens
1. Jeppson JO, Kristensson H, Fimiami C. Carbohydrate-deficient transferrin quantified by HPLC to determine heavy consumption of alcohol. Clin Chem 1993;39:2115-2120
2. Landberg E, Påhlsson P, Lundblad A, Arnetorp A, Jeppsson J. Carbohydrate composition of serum transferrin isoforms from patients with high alcohol consumption. Biochem Biophys Res Commun 1995; 210 (2):267-274
3. Capillarys CDT-IFCC procedure 2019/12 svensk version.
4. Bergström JP, Helander A. Clinical characteristics of carbohydrate-deficient transferrin (% disialotransferrin) measured by HPLC: sensitivity, specificity, gender effects, and relationship with other alcohol biomarkers. Alcohol Alcohol 2008;43:436-441.
5. Bertholet N, Winter MR, Cheng DM, Samet JH, Saitz R. How accurate are blood (or breath) tests for identifying self-reported heavy drinking among people with alcohol dependence? Alcohol Alcohol 2014;49:423-441