P-Urea

Publicerad: 2024-02-08 11:23 av Zainab Al-Asafi

Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Venblod
Märk röret före provtagning med för analysen rätt röretikett (streckkod).
OBS! Provtagning skall pågå tills vakuum upphör. Röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca 8-10 gånger.
Ocentrifugerat prov förvaras i rumstemp.
Provet lämnas till laboratoriet inom 4 h.

Provtagning:

Rör vakuum, mintgrön propp
Volym: 5 mL drar 3,0 mL
Tillsats: Li-heparin, PST-gel
Artikelnr: 17673

Hantering:

Centrifugeras inom 4 h. G-tal 2000 i 10 min.
Plasma i centrifugerat primärrör är hållbart 2 dygn i 2 - 8 ºC
Avhälld plasma är hållbart 7 dygn i rumstemperatur, 1 vecka i 2 - 8 ºC och 1 år i ≤ -18 ºC

Remiss:

Remiss 1 SAMLINGSREMISS KEMI (Ej för utskrift). , Artikelnr: 506050

Utförare:

Klinisk kemi Kalmar
KALMAR

Klinisk kemi Oskarshamn
OSKARSHAMN

Klinisk kemi Västervik
VÄSTERVIK

Analysfrekvens:

Akut och Rutin

Ackreditering:

Ja. Av IT-tekniska skäl kan inte ackrediteringsstatus visas i digital svarsrapport. Vid begäran kan pappersutskrift av provsvar, ackrediterad rapport, levereras där det framgår att Diagnostiskt centrum med ackr.nr. 1423 är ackrediterat av Swedac för provning enligt ISO 15189. I och med denna information förutsätts att omständigheterna accepteras, i annat fall kan formellt avtal upprättas på begäran.

Pris (rutin):

11,00kr (internt),13,42kr (externt)

Referensintervall

Ålder	Man	Kvinna
<7 dagar	Saknas	Saknas
8-28 dagar	2,1-8,8 mmol/L	2,1-8,8 mmol/L
29 dagar -1 år	2,1-6,5 mmol/L	2,1-6,5 mmol/L
2-10 år	3,1-7,8 mmol/L	3,1-7,8 mmol/L
11-17 år	2,7-7,1 mmol/L	2,7-7,1 mmol/L
18-50 år	3,2-8,1 mmol/L	2,6-6,4 mmol/L
>50 år	3,5-8,2 mmol/L	3,1-7,9 mmol/L

Information hämtad från (dokument):

Urea (P-, tU-, U-, Dial-) Dok-ID: 196107 Version: 3.0

Medicinsk Bakgrund

Medicinsk bakgrund
Kvävet från nedbrytningen av aminosyror utsöndras främst som urea. Urea bildas i levern och utsöndringen sker huvudsakligen via urinen. Urea filtreras fritt i glomeruli och återresorberas partiellt i tubuli. Reabsorptionen är korrelerad till reabsorptionen av vatten, vilket gör att urinutsöndringen av urea är diuresberoende. De faktorer som i första hand påverkar ureabildningen är det dagliga proteinintaget och balansen mellan proteinsyntes och proteinnedbrytning. Proteinsyntesen minskar vid inflammation, feber och andra stresstillstånd. Detta i sin tur leder till en nettonedbrytning av protein. Urea fördelar sig jämnt i kroppsvattnet och halten i blodet bestäms av ett samspel mellan lever-, och njurfunktion, nutritionsstatus m.m. Urea är atoxiskt men P-Urea är av värde för att upptäcka och följa förändringar i protein-/aminosyraomsättningen och för att vid uremi kunna värdera ev. toxiska symtom. Bestämning av U-Urea utförs för att beräkna dygnsutsöndring av urea (tU-Urea), som fr.a. är indicerad för att följa förändringar i kväveomsättningen (1).

Bedömning
Förhöjda ureakoncentrationer i plasma ses vid ökad bildning och/eller försämrad utsöndring av urea. Ökad bildning ses exempelvis vid ökad proteintillförsel och vid excessiv proteinnedbrytning som vid katabola tillstånd eller blödning i mag-tarmkanalen. Febrila tillstånd ger större proteinnedbrytning än proteinsyntes, vilket leder till ökad ureahalt i plasma. Efter en operation ses ofta måttliga stegringar av P-Urea. Sänkt glomerulusfiltration och låg diures leder till försämrad utsöndring av urea och förhöjda ureahalter i plasma. Sänkta ureakoncentrationer i plasma ses vid ökad diures och omsvängning från katabol till anabol fas. Andra orsaker är parenteral nutrition med högt vätskeintag utan aminosyror, lågt proteinintag, gul leveratrofi. Sänkt ureakoncentration ses också i slutet av graviditeten. Mycket låga ureahalter ses vid medfödda defekter i ureacykeln.
tU-Urea måste bedömas tillsammans med P-Urea och i relation till patientens njurfunktion, proteinintag, allmäntillstånd och vätskebalans. (1)

Litteraturreferenser
1. Teodorsson E, Berggren Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e upplagan. Studentlitteratur 2018, sid 408-412.