P-Protrombinkomplex är ett summatest av de vitamin K-beroende faktorerna II (protrombin), VII och X. Samtliga dessa koagulationsfak-
torer syntetiseras i levern. I Norden finns vanligen faktor V och fibrinogen i reagenset och mäts således ej i testet (Owren). I andra länder i världen är däremot ursprungsmetoden enligt Quick vanligast, liksom i flera patientnära analysinstrument som förekommer i Sverige. Detta är viktigt att beakta vid eventuella metodskillnader i resultat mellan sjukhuslaboratorium och patientnära analys. Protrombinets koncentration i plasma är omkring 140 mg/L, medan koncentrationen av faktor IX och X är mindre än 10 % och koncentrationen av faktor VII mindre än 1 % härav. Metoden är standardiserad enligt internationella riktlinjer och svaret ges i INR (International Normalized Ratio), dvs koagulationstiden i sekunder för ett patientprov i förhållande till ett normalprov upphöjt till ISI (International Sensitivity Index; lotspecifikt värde kopplat till reagens och instrumentsystem):
INR = (Koagulationstid patient/Koagulationstid referensplasma)ISI
Vid vitamin K brist eller vid tillförsel av K antagonister (warfarin, Waran®) sker inte karboxyleringen av de vitamin K-beroende proteinerna, varför de ej modifieras så att de kan binda Ca2+ och på så sätt förlorar de biologisk aktivitet, vilket ger upphov till ett förhöjt INR. Testet används vid monitorering av patienter som behandlas med vitamin K antagonister, som screeningtest av leverfunktion och vid utredning av blödningsbenägenhet såsom inför operation/biopsi.
Förhöjda värden av P-Protrombinkomplex ses vid t.ex:
- Behandling med K-vitaminantagonist såsom warfarin
- K-vitaminbrist vid t.ex. malabsorption, långvarig antibiotikabehand-
ling och > 1 v parenteral nutrition utan K-vitaminsubstitution
- Leverparenkymskada
- Disseminerad intravasal koagulation (DIC)
- Hereditär brist på faktor II, VII eller X
Vid behandling med K-vitaminantagonister brukar målvärde för INR vara 2-3. Värden på INR > 5 innebär en påtaglig risk för allvarlig blödning
De s.k. non-vitamin K orala antikoagulantia (NOAK) har fått en markant ökad spridning och användning de senaste åren såsom faktor Xa-hämmarna apixaban (Eliquis®) och rivaroxaban (Xarelto®) samt trombinhämmaren dabigatran (Pradaxa®). Dessa används vid exempelvis behandling av djup ventrombos, lungemboli och som trombosprofylax vid förmaksflimmer och förväntas leda till en markant minskad användning av warfarin. Warfarin ska dock fortsättningsvis användas som antikoagulantia vid mekanisk hjärtklaff. I akuta situationer där överdosering av rivaroxaban eller dabigatran använts kan PK-INR ge en grov uppfattning, vid behandling med apixaban kan däremot PK-INR vara normalt även vid höga koncentrationer.