P-Kalium

Publicerad: 2020-01-21 12:57 av Mimmie Tornegård
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Venblod.
Tag med så lite stas som möjligt (max 1 min) och utan muskelkontraktion.
Märk röret före provtagning med för analysen rätt röretikett (streckkod).
OBS! Provtagning skall pågå tills vakuum upphör. Röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca 8-10 gånger.
Ocentrifugerat prov förvaras i rumstemp.
Provet lämnas till laboratoriet inom 4 h.
Hemolys ger falskt förhöjda värden.

Provtagning:

Rör vakuum, mintgrön propp
Volym: 5 mL drar 3,0 mL
Tillsats: Li-heparin, PST-gel
Artikelnr: 17673

Hantering:

Bör om möjligt centrifugeras inom 4 h. G-tal 2000 i 10 min.
Plasma kan förvaras upp till 24 h i primärröret.
Plasma avskiljes därefter till nytt rör art.nr. 6610 och förslutes med plastpropp.
Plasma kan förvaras upp till 2 dygn i kylskåpstemp. Därefter fryses provet -20°C
OBS! I plasma från PST-rör ses 2-4 dygn efter provtagning ca 10 % förhöjning av kaliumvärdet p g a läckage från trombocyterna.

Analysfrekvens:

Akut och Rutin

Ackreditering:

Ja

Pris (rutin):

6,00kr (internt),7,32kr (externt)

Referensintervall

Ålder Man/Kvinna
7 dagar3,2-5,5 mmol/L
28 dagar3,4-6,0 mmol/L
180 dagar3,5-5,6 mmol/L
1 år4,1-5,1 mmol/L
18 år3,7-4,8 mmol/L
>18 år3,5-4,4 mmol/L
×

Medicinsk Bakgrund

Medicinsk bakgrund

Av kroppens kaliumförråd, ca 3,5 mol, är ca 90 % utbytbart. Kalium är den helt dominerande katjonen intracellulärt och endast 2 % finns extracellulärt. Normal kost innehåller mellan 50 och 100 mmol kalium som absorberas i stort sett fullständigt. Vid jämvikt utsöndras ca 90 % i urinen och resten väsentligen via feces. I njurar resorberas ultrafiltrerat kalium först nästan fullständigt. Därefter sker en sekretion i distala tubuli och här sker en konkurrens med utsöndringen av vätejoner liksom att tillgången på natrium för reabsorption är av stor betydelse. Upprätthållande av kaliumbalansen innefattar två komponenter; fördelningen av kalium mellan cellerna och den extracellulära vätskan och utsöndringen via njurar av kalium från kostintag och endogen cellnedbrytning.
Fysiologiska faktorer för balansen mellan celler och extracellulärvätska är katekolaminer och insulin, vilka bägge ökar kaliumupptaget i cellerna. Nivån av kalium i plasma i sig kan regleras så att ett upptag i cellerna sker vid hyperkalemi och att kalium lämnar cellerna vid hypokalemi. Vid katabola tillstånd med cellsönderfall stiger kaliumnivån medan den sjunker vid anabola tillstånd. Syra-basrubbningar påverkar kaliumnivån så att vid intracellulär acidos binds vätejoner till anjoner i cellerna och ett utflöde av kalium sker från cellerna. Vid en pH-förskjutning på 0,1 sker en stegring i plasma motsvarande ca 0,6 mmol/L. Vid alkalos får man ett flöde av kalium in i cellerna, dock är förändringen ej så uttalad som vid acidos. I njurarna regleras utsöndringen av kalium i de distala nefronen och samlingsrören. Aldosteron och plasmakaliumkoncentrationen är de två viktigaste reglerande faktorerna. Flödet i distala nefronen och natriumutsöndringen är också viktiga. Vid moderat kaliumbrist i kroppen kan kaliumutsöndringen minska till 15-25 mmol/d och vid större brist ned till 5-15 mmol/d. Bristtillstånd utvecklas långsamt, dvs fall i urinutsöndringen ses efter 10-14 dagar vid kaliumkarens. Symtom vid kaliumbrist är nedsatt koncentrationsförmåga, muskelsvaghet, tendens till tarmparalys och karakteristiska EKG-förändringar. Indikation för P-Kalium är alla typer av vätske- och syrabasrubbningar. U-Kalium används för att följa omsättningen av kalium.

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

Minsta plasmamängd 120 µL.
Serum accepteras i undantagsfall som provmaterial.
OBS! Annat referensintervall för S-Kalium.
Provet kan bara frysas och tinas en gång.
Interferenser finns. Se gällande metodbeskrivning.
OBS! Se larmgränslista.

Metodbeskrivningar i Kvalman