P-Glukos

Publicerad: 2020-10-30 16:14 av Zainab Al-Asafi
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Venblod

Märk röret före provtagning med för analysen rätt röretikett (streckkod).
OBS! Provtagning skall pågå tills vakuum upphör. Viktigt att röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca. 8-10 gånger så att provet surgörs annars kan en rödbrun fällning ses i plasman efter centrifugering.
Provet lämnas till laboratoriet inom 4 h.

OBS
! I undantagsfall (vid kapillär provtagning) kan prov tas i rör med tillsats av NaF-heparin (grå propp).
För prov taget i rör med grå propp gäller:
Plasma bör alltid analyseras omgående på de prov som når laboratoriet inom 2 h från provtagning.
Glukoskoncentrationen är stabil efter 2 h.
Minsta plasmamängd 102 µL.

Provtagning:

Rör vakuum, Vacuette, rosa-svart propp, FC-mixture
Volym: 5 mL drar 3,0 mL

Artikelnr: 101641

Hantering:

Provmängd kontrolleras och att det ej finns koagel i provet genom att vända röret ett par gånger.
Helblod kan förvaras i rumsstemp. upp till 24 h.
Kan analys ej ske inom 24 h skall provet centrifugeras. G-tal 2000 i 10 min.
Plasma avskiljes därefter till nytt rör art.nr. 6610, förslutes med plastpropp
Två alternativ finns för separation.
Alt.1
Plasma avpipetteras till nytt rör art.nr.6610 och förslutes med plastpropp.
OBS! Lämna minst 0,5 cm plasma kvar närmast blodkroppscentrifugatet.
Alt.2
Plasma avhälles till nytt rör art.nr. 6610.
Centrifugeras igen, avhälles till nytt rör och förslutes med plastpropp.
Plasma kan förvaras upp till 2 dygn i kylskåpstemp.

Analysfrekvens:

Akut och Rutin

Ackreditering:

Ja. Av IT-tekniska skäl kan inte ackrediteringsstatus visas i digital svarsrapport. Vid begäran kan pappersutskrift av provsvar, ackrediterad rapport, levereras där det framgår att Diagnostiskt centrum med ackr.nr. 1423 är ackrediterat av Swedac för provning enligt ISO 15189. I och med denna information förutsätts att omständigheterna accepteras, i annat fall kan formellt avtal upprättas på begäran.

Pris (rutin):

6,00kr (internt),7,32kr (externt)

Referensintervall

Ålder Man/Kvinna
1 dagar2,4-5,4 mmol/L
2 dagar2,9-5,2 mmol/L
6 dagar3,2-5,9 mmol/L
>6 dagar4,2-6,0 mmol/L
Referensintervall avser fastevärde mmol/L
×

Medicinsk Bakgrund

Bakgrund
Med P-Glukos menas fritt, ej proteinbundet, glukos. Kroppens energi-
bakgrund behov täcks huvudsakligen via glukos och fria fettsyror som används omväxlande med varandra. Hjärnan använder sig dock huvudsakligen av glukos som energikälla. Koncentrationen av glukos i blod/plasma står under strikt metabolisk kontroll och uppvisar normalt endast små variationer. Efter en måltid tillförs glukos från kosten via mag-tarm-kanalen.
I fasta bildas glukos från levern via glykogenolys och glukoneogenes.
Glukoskoncentrationen i plasma är under stark hormonell kontroll. Kroppens huvudsakliga blodsockersänkande hormon är insulin som frisätts från betacellerna i endokrina pankreas. Flera hormoner har blodsockerhöjande effekt, främst glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon.
Från blodbanan tas glukos upp i cellerna via särskilda glukostransportproteiner. Upptaget av glukos till muskel- och fettceller är strikt insulinberoende.

Vid absolut eller relativ insulinbrist uppkommer förhöjt plasmaglukos, hyperglykemi. Långvarig hyperglykemi leder till glykering av proteiner som innehåller fria aminogrupper, exempelvis ögonlinsproteiner, hemoglobin. Glykering av hemoglobin används för retrospektiv kontroll av hyperglykemin som råder vid diabetes, se även B-HbA1c.

Diabetes mellitus är en heterogen grupp av tillstånd karakteriserat av kroniskt förhöjt plasmaglukos. Historiskt har diabetes indelats i två huvudgrupper beroende på om den endogena insulinproduktionen varit tillräckligt stor för att undvika syraförgiftning, ketoacidos. Vid typ 1 diabetes (insulinberoende diabetes, ungdomsdiabetes) destrueras de insulinproducerande cellerna och en absolut insulinbrist uppkommer. Vid typ 2 diabetes (åldersdiabetes) förekommer en kombination av relativ insulinbrist och okänslighet för insulin (insulinresistens). Förutom dessa två huvudtyper kan nu diabetes indelas i många subgrupper beroende på genetiska fynd och immunologiska markörer. Diabetes kan även uppkomma till följd av sjukdom som påverkar exokrina pankreas (pankreatit, pankreascancer) eller till följd av mutationer i transkriptionsfaktorer, glukokinas eller mitokondrier. Flera former av autosomalt dominant diabetes är beskrivna (MODY). Graviditetsdiabetes kännetecknas av nedsatt glukostolerans med lätt till måttlig hyperglykemi. Efter avslutad graviditet normaliseras vanligen den glukosmetabola rubbningen.
I Sverige har mellan 3 och 4 procent av befolkningen diabetes, vilket motsvarar cirka 300 000 personer. Cirka 85-90 procent av all diabetes utgörs av typ 2-diabetes. Risken att insjukna i diabetes under livstiden uppskattas till omkring 15 procent. I hela befolkningen är förekomsten av typ 1-diabetes cirka 0,5 procent. Diabetes behandlas beroende på typ med kost och motion, tablettbehandling eller insulin.
Vid behandling med insulin och vissa typer av tabletter kan lågt blodsocker, hypoglykemi uppkomma.

Bedömning
P-Glukos
Lätt till måttligt förhöjt P-Glukos ses efter intag av föda, men når hos friska personer mycket sällan >8-10 mmol/L. Glukoskoncentrationen i plasma är cirka 12 % högre än i helblod. Efter måltid är glukoskoncentrationen cirka 10 % lägre i venöst blod jämfört med kapillärt blod.

För att ställa diagnos på fasteprov krävs glukosanalys på prov taget efter minst 8 timmars fasta vid minst två olika provtagningstillfällen och med något dygns mellanrum.
Vid kliniska symtom och sporadiskt, d v s icke fastande, uppmätt glukos är 11,1 mmol/L diagnostiskt för diabetes mellitus både vid analys av glukos i kapillärt helblod och i venös plasma. Klassifikationen av
diabetes bygger på ett förslag till WHO-rapport från 1998 med riktlinjer för definition och klassifikation av diabetes.
Vid osäkerhet om diagnosen, kan en oral glukostoleranstest (OGTT) utföras. Förhöjt fP-Glukos utgör en riskfaktor för diabetes och det metabola syndromet. Förhöjt fP-Glukos kan vara anledning till att utföra (OGTT).

Den vedertagna gränsen för att ställa diagnosen diabetes mellitus är >7,0 mmol/L för ett venöst eller kapillärt taget fasteplasma-(fP-)glukos. Även ett slump-mässigt prov taget när som helst på dagen (dock ej vid sjukdom eller svår stress) med venöst P-glukos >11,1 mmol/L alt kapillärt P-glukos >12,2 mmol/L räcker för diagnos. För diagnos bör värdena ha varit förhöjda vid två olika tillfällen.

Om peroral glukosbelastning (OGTT) utförs är gränsen för diagnosen diabetes mellitus venöst P-glukos >11,1 mmol/L, alt kapillärt P-glukos >12,2 mmol/L, efter 2 timmar.
Nedsatt glukostolerans (IGT) definieras som ett 2 timmars venöst plasmaglukos värde efter glukosbelastning på mellan 7.8-11.0 mmol/L eller kapillärt plasmaglukos mellan 8.9-12.1 mmol/L. Det finns ingen generell konsensus för när man ska utföra glukosbelastning. Man kan överväga glukosbelastning om fP-glukos ligger strax under diagnostisk nivå, alltså mellan 6,1-7,0 mmol/L, om patienten har någon relevant kardiovaskulär riskfaktor (hypertoni, övervikt, ärftlighet för diabetes, höga blodfetter), eller om man har ett slumpmässigt kapillärt P-glukosvärde >7,8 mmol/L eller förhöjt B-HbA1c.

Graviditetesdiabetes definieras enligt en i Sverige tillämpad europeisk konsensus som 2-tim plasmaglukos > 9 mmol/L.

Hos friska sjunker sällan blodsocker under 3,0 mmol/L då de första symptomen på hypoglykemi vanligen uppkommer.
Lågt blodsocker, med kognitiv påverkan kan förekomma hos diabetiker under behandling med insulin, insulinproducerande pankreastumörer, och mera sällsynt vid binjurebarksinsufficiens, alkoholism och vid utbredd leverskada.

Martin Carlsson

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

För prov taget i Terumos Venosaferör med rosa-grå propp eller Hettich vacuetterör med rosa-svart propp gäller:
Prov som inte blandats 8-10 gånger direkt vid provtagning kan uppvisa en rödbrun fällning efter centrifugering.
Minsta plasmamängd 102 µL.
Interferenser finns. Se gällande metodbeskrivning.
OBS! Se larmgränslista.
Intraosseöst prov accepteras i undantagsfall som provmaterial och utförs som X-analys.

Metodbeskrivningar i Kvalman