Medicinsk bakgrund:
IgA (monomer eller dimer) produceras i benmärg, mjälte och lymfkörtlar, men en betydande del syntetiseras också i sekretoriska körtlar. IgA utgör en viktig del av slemhinneförsvaret. IgA-brist definieras som en koncentration IgA <0,07 g/L i serum med normal koncentration IgM samt en normal eller förhöjd koncentration IgG. Prevalensen anges till 1:600 hos vuxna (1). Vid selektiv IgA-brist kan risken för blodtransfusionsreaktion vara ökad. De som löper risk att drabbas av transfusionsreaktioner kan identifieras genom bestämning av deras halt av antikroppar mot IgA (2). Patienter med selektiv IgA-brist har också en 10-faldigt ökad risk att utveckla celiaki (3). Den serologiska celiakimarkören, IgA-antikroppar mot transglutaminas, kan av naturliga skäl inte påvisas i dessa fall. Bestämning av IgG-antikroppar mot transglutaminas rekommenderas då i stället (4).
Bedömning:
Se medicinsk bakgrund.
Referens:
1. Riktlinjer för utredning, diagnostik och behandling av immunbrister. Version IV 2013. (Elektronisk) SLIPI - Sveriges läkares intresseförening för primär immunbrist. Tillgänglig: http://www.slipi.nu/klinik/Riktlinjer_V4.pdf (2014-09-11)
2. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, 10:e upplagan, Studentlitteratur, 2018, sid 104-112.
3. Lindgren A och Kilander A. Kraftigt ökad celiakiprevalens. Läkartidningen. 2009 Oct 7-13;106(41):2612-5.
4. Laboratorietester vid diagnostik av celiaki 2013. (Elektronisk) Svensk klinisk immunologisk förening. Tillgänglig http://www.klinimm.se/wpcontent/uploads/2013/07/Riktlinjer_laboratoriediagnostik_av_celiaki-_2013-05-15.pdf (2014-09-11)