Medicinsk bakgrund
Av kroppens totala kalciuminnehåll, 25 mol (1 kg), finns 99 % som kalciumsalter i skelettet. Små mängder finns i plasma och intracellulärt, den senare i en koncentration på c:a en tusendel av den extracellulära. Denna koncentrationsskillnad utnyttjas i många celler som aktiveringssystem. I plasma förekommer kalcium i tre former: proteinbundet huvudsakligen till albumin (40%), komplexbundet med citrat eller fosfat (10%) samt fritt s.k. joniserat kalk (50 %). Bundet och fritt calcium står i en pH-beroende jämvikt. Extracellulärt kalcium är bl.a. viktigt för neuronaktivitet, muskelkontraktion, enzymreaktioner t,ex. i blodkoagulationen, cellpermeabilitet och sekretion. Kalciumjonaktiviteten i plasma regleras därför mycket noga av bl.a. parathormon (PTH) och aktivt vitamin D (kalcitriol) genom deras effekter på skelett, njurar och tarm. Upprätthållande av koncentrationen i extracellulärrummet sätts före mineraliseringen av skelettet.
Indikation för bestämning av P- Kalcium är misstanke på rubbningar i kalkomsättningen, vilka är relativt vanliga och som ibland kräver akut utredning och behandling. Undersökningen är motiverad på vida indikationer vid många varierande symtom. Vanligen är bestämning av P- Kalcium (totalkalcium) i de flesta fall tillräckligt. Vid hypoalbuminemi, vid njurinsufficiens och hos patienter som fått stora mängder citratblod kan dock en felaktig bild fås och då bör bestämning av joniserat kalcium utföras istället. De beräkningsalgoritmer som finns för korrigering av totalkalcium vid hypoalbuminemi (albuminkorrigerat kalcium) är osäkra och rekommenderas inte. Upprepade bestämningar liksom komplettering med bestämning av joniserat kalcium kan ibland vara nödvändiga för att kunna utesluta eller bekräfta misstänkt rubbning i kalciumomsättningen. (1)
Bedömning
P-Kalcium ska relateras till albuminkoncentrationen. Vid hypoalbuminemi blir också totalkalcium lågt. Vid njurinsufficiens med retention av sulfat och fosfat ökar andelen komplexbundet kalcium. Även om P-Ca är normalt kan då joniserat kalk vara sänkt och symtom på hypokalcemi uppträda. Vid uttalad alkalos ökar albumins bindning av kalcium och symptom på hypokalcemi kan uppstå. Om kalciumrubbning misstänks bör bestämning av joniserat kalcium, S-PTH och ev. fosfat utföras för förfinad diagnostik. Hyperkalcemi (se tabell) orsakas av malignitet eller primär hyperparatyreoidism i över 90 %. Övriga orsaker är D- och A-vitaminförgiftning, immobilisering, mjölk-alkalisyndrom, en del endokrina sjukdomar, läkemedel, och vissa ärftliga tillstånd, vilka alla är sällsynta. Hypokalcemi (se tabell) ses bl.a. vid hypoparatyreoidism, t ex vid skada på paratyreoideakörtlarna (bisköldkörtlarna). Andra orsaker är brist på D-vitamin eller magnesium, nedsatt njurfunktion eller infektioner. (1)
Referens
1. Teodorsson E, Berggren Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e
upplagan. Studentlitteratur 2018, sid 553-5, 564-8.