P-Transferrin

Publicerad: 2020-10-23 07:20 av Zainab Al-Asafi
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Venblod

Transferrin ingår automatiskt i järnstatus.

OBS!
Provet bör tas på morgonen för att undvika låga resultat pga. dygnsvariationen.

Märk röret före provtagning, med röretikett (streckkod) avsedd för analysen.
OBS! Provtagning skall pågå tills vakuum upphör.
Röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca. 8-10 gånger.
Provet lämnas till laboratoriet för analys.

Provtagning:

Rör vakuum, mintgrön propp
Volym: 5 mL drar 3,0 mL
Tillsats: Li-heparin, PST-gel
Artikelnr: 17673

Hantering:

Centrifugeras inom 4 h. G-tal 2000 i 10 min.
Ocentrifugerat prov förvaras i rumstemperatur.
Provet lämnas till laboratoriet inom 4 h.
Hemolyserat prov analyseras ej.

Analysfrekvens:

Akut och Rutin

Ackreditering:

Ja

Referensintervall

Ålder ManKvinna
<180 dagarsaknas g/Lsaknas g/L
180 dagar2,1-3,5 g/L2,1-3,5 g/L
11 år2,1-3,5 g/L2,1-3,5 g/L
12 år g/L2,4-4,3 g/L
17 år g/L2,4-4,3 g/L
12 år2,4-3,8 g/L g/L
17 år2,4-3,8 g/L g/L
>17 år2,0-3,6 g/L2,0-3,6 g/L
×

Medicinsk Bakgrund

Transferrin transporterar järn i serum och är ett glykoprotein med en molekylmassa på 80 kD. Mättnadsgraden är normalt cirka en tredjedel. Biosyntesen av transferrin sker främst i hepatocyterna. Halveringstiden för transferrin är 8 dagar och är oberoende av järnomsättningens storlek. Det finns i praktiken inga fria järnjoner i serum, vilket är mycket viktigt eftersom dessa genererar starkt toxiska radikaler. Transferrinets höga affinitet för järn medför dessutom en bakteriostatisk effekt genom att beröva bakterierna det järn de behöver för tillväxt. Komplexet järnapotransferrin dvs. transferrin är den normala transportformen för järn inom organismen. Varje apotransferrinmolekyl kan binda två järnjoner. Transferrinkoncentrationen avgör hur mycket järn som kan bindas av plasma och brukar anges som plasmas järnbindande kapacitet (TIBC, "total iron-binding capacity"). Bindningskapaciteten uttrycks i det antal µmol järn som kan bindas per liter plasma. Membranreceptorer för järntransferrinkomplexet finns på många slags celler, men är särskilt rikt förekommande på erytropoesens celler i benmärgen och på cellerna i trofoblastvilli i placenta. Järn-transferrinkomplexet tas upp genom receptormedierad endocytos. Inne i cellen binds järnjonerna till ferritin, medan receptorn transporteras tillbaka till cellytan där transferrinet frisätts.

Järnbindande kapacitet (TIBC) korrelerar linjärt med transferrin. Plasmajärnkoncentrationen är låg (<10 µmol/L) vid järnbrist. Samtidigt stiger transferrinnivån påtagligt och järnmättnaden sjunker till under 15%. Vid abnormt stora depåer (ex. hemokromatos) fås omvänt ett mycket stabilt plasmajärnvärde på hög nivå med hög (>80%) mättnad av transferrinet som brukar vara normalt eller ibland lågt. Ett lågt plasmajärnvärde tillsammans med en hög transferrinnivå är alltid uttryck för bristande järntillgång. Är transferrinnivån däremot också låg säger ett lågt plasmajärnvärde ingenting om organismens aktuella järnbehov, utan talar i stället för en pågående inflammatorisk process eller malnutrition. Ett plasmajärnvärde på normal nivå tillsammans med ett högt transferrinvärde kan förekomma vid järnbrist, men betingas oftare av östrogenpåverkan, t.ex. i form av östrogenhaltiga p-piller eller graviditet.

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

Minsta plasmamängd 110 µL.
Avhälld plasma är hållbart 8 månader i 2-8 ° C och 4 månader i -20 ° C.
Serum accepteras i undantagsfall som provmaterial.