Medicinsk bakgrund
Alkaliska fosfataser (ALP) är en grupp enzymer som spjälkar
fosforsyraestrar av olika slag. Alkaliskt fosfatas är ett s k integrerat membranprotein som finns i många celler t.ex kärlendotel, i skelettets osteoblaster, i leverns kärlendotel, i gallgångsepitel, i njurtubulis mikrovilli, i tunntarmsepitelets borstbräm - särskilt duodenum - samt i placentas trofoblaster. ALP finns även i de neutrofila leukocyternas lysosomer.
Hos vuxna förekommer ALP i serum främst från gallgångsepitelet.
Hos barn och ungdom härrör ALP däremot främst från skelettets osteo-blaster. Växande barn och ungdom har högre plasmanivå än vuxna.
Bedömning
Förhöjd ALP aktivitet ses vid såväl leverpåverkan som vid icke leversjukdom. Avflödeshinder i gallvägsträdet (malignitet, primär biliär cirrhos, primär skleroserande cholangit) leder till ökad ALP aktivitet genom att stasen inducerar syntesökning av ALP i gallgångsepitelet. Typiskt ses hög ALP nivå därför vid gallvägsobstruktion såväl intra- som extrahepatiskt. Även annan leverpåverkan som vid läkemedelspåverkan, levercirrhos, hepatit och infiltrativa sjukdomar som påverkar levern kan ge förhöjd ALP nivå.
Icke leversjukdom som ger stegring är typiskt vid skelettpåverkan som Pagets sjukdom, avancerad rakit, skelettmetastaser med hög osteoblastaktivitet, hyperparatyreoidism frakturer i läkning, osteomalaci och osteogent sarcom.
Infiltrativa sjukdomar som kan ge ALP stegring är sarkoidos, andra granulomatösa sjukdomar, tuberkulos, svampinfektioner, amyloidos och lymfom.
Vid vissa tarmsjukdomar kan ibland ökning av ALP förekomma.
Konstant förhöjda värden av ALP utan påvisbar lever-, skelett- eller tarmsjukdom ses vid cirkulerande komplex mellan ALP och immunoglobuliner.
I slutet av graviditeten stiger P-ALP p g a tillskott av placentafosfatas.
Bestämning av andra biokemiska markörer såsom GT, ALAT, Bilirubin, LD, Albumin och P-ALP isoenzymer kan bidra till att avgöra genes till ALP stegring