S-25-hydroxi Vitamin D

Publicerad: 2019-07-24 14:01 av Zainab Al-Asafi
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Venblod
Märk röret före provtagning med för analysen rätt röretikett (streckkod).
OBS! Provtagning skall pågå tills vakuum upphör. Röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca. 8-10 gånger.
Ocentrifugerat prov förvaras i rumstemperatur.
Provet lämnas till laboratoriet inom 4 h.

Provtagning:

Rör vakuum, guldgul propp
Volym: 5 mL drar 3,5 mL
Tillsats: koag.akt. SST-gel
Artikelnr: 3197

Hantering:

Kontrollera att minst 30 min. gått från angiven provtagningstid och att provet koagulerat.
Centrifugeras inom 4 h. G-tal 2000 i 10 min.
Serum avskiljes därefter till nytt rör art.nr. 6610 och förslutes med plastpropp.
Avhällt serum är hållbart 1 dygn vid rumstemperatur (18-22 °C) eller vid 2-8 °C. För längre tids förvaring fryses prov vid -18 °C

Utförare:

Analysfrekvens:

En gång i veckan

Ackreditering:

Nej

Pris (rutin):

165,00kr (internt),201,30kr (externt)

Referensintervall

Ålder Man/Kvinna
Beslutsgränser: nmol/L
Klar D-vitaminbrist: <25 nmol/L nmol/L
Suboptimala nivåer: 25-75 nmol/L nmol/L
Optimala nivåer: 75-125 nmol/L nmol/L
Risk för toxiska effekter: >250 nmol/L nmol/L
×

Medicinsk Bakgrund

Medicinsk bakgrund
Vitamin D förekommer i två former: D3 (kolekalciferol) och D2 (ergokalciferol). D3 bildas från 7-dehydrokolesterol (7-DHC) i huden med hjälp av ultraviolett B (UVB)-ljus. Personer med mörk hy behöver vistas mera i solen för att bilda motsvarande mängd vitamin D3 jämfört med ljushyade. På svenska breddgrader bildas knappast något D vitamin i huden pga låg solvinkel mellan oktober till april. Vi får dock i oss mindre mängder D3 även via kosten, främst från fet fisk och även via vitaminberikade mejeriprodukter (t ex mjölk, margarin och matfettsblandningar). Vitamin D2 finns i begränsade mängder främst i svamp och i berikade veganprodukter. Många svenskar äter också extra D-vitamintillskott, vanligen i form av D3.
Vitamin D3 och vitamin D2 lagras i fettväven och hydroxyleras huvudsakligen i levern till 25(OH)D3 respektive 25(OH)D2. Eftersom dessa metaboliter har två hydroxylgrupper benämns de med samlingsnamnet kalcidiol. Ytterligare en hydroxylering i njurarna resulterar i den mest aktiva formen, 1,25 (OH)2D3 (kalcitriol) som alltså har tre hydroxylgrupper. Njurens 1a-hydroxylas (CYP27B1, som medierar omvandlingen av kalcidiol till det aktiva hormonet kalcitriol är av central betydelse för reglering av kalk- och fosfatbalansen och därför ytterst välreglerad. D-vitaminer har liksom steroidhormoner en lipidliknande struktur varför de är hydrofoba, dvs. inte lösliga i vatten. De måste därför transporteras i blodet av ett bärarprotein. De viktigaste D-vitaminmetaboliterna, t ex vitamin D3, kalcidiol och kalcitriol binds till bärarproteinet vitamin D bindandeprotein (DBP) och i mindre utsträckning till albumin. Det är också kalcidiol (den sammanlagda koncentrationen av 25(OH)D2 och 25(OHD3) som starkast binds, har högst koncentration i blodet och som fungerar som blodets förrådsform för vitamin D. Det är bestämning av 25-hydroxy-vitamin D i serum, S-25(OH)D, som bäst anses spegla kroppens D-vitaminstatus. Lågt serumkalcium leder till sekundär hyperparatyreoidism, med ökade koncentrationer av PTH i blodet. PTH stimulerar då till ökad syntes av det aktiva hormonet 1,25(OH)2D (kalcitriol) i njurarna. I tarmcellerna, främst i duodenum och jejunum, inducerar kalcitriol upptaget av kalcium. I benvävnaden medverkar kalcitriol tillsammans med PTH i en process där kalcium mobiliseras från skelettet.
I njurarna minskar kalcitriol tillsammans med PTH reabsorptionen av kalcium i distala tubuli. Alltså kan serumkoncentrationen av kalcium länge hållas på en normal nivå, trots en relativ D-vitaminbrist. När det knappt finns något substrat (25(OH)D) att omvandla till 1,25(OH)2D utvecklas dock en hypokalcemi. Kroniskt förhöjda PTH-nivåer ger också så småningom en negativ påverkan med urkalkat skelett.
Vitamin D-brist leder således till påverkan på koncentrationerna av kalk och fosfat i blodet samt störd benmetabolism och benmineralisering. Ett lågt S-25(OH)D i kombination med ett förhöjt PTH stärker misstanken om D-vitaminbrist

Kalcitriol verkar genom vitamin-D-receptorn (VDR), en specifik nukleär receptor som finns representerad i nästan alla kroppsceller. De senaste åren har forskning visat att D-vitaminreceptorer finns i stort sett i alla kroppens vävnader och att D-vitaminbrist samvarierar med en stor mängd vanliga och viktiga sjukdomar. Förutom hos patienter med benskörhet ses låga D-vitaminkoncentrationer t.ex. vid många cancerformer, hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, fetma, diabetes, psykiatriska sjukdomar, depression och vid många infektionssjukdomar.

Indikationer för beställning av analysen kan vara:
Vid symtom förenliga med D-vitaminbrist (symmetrisk proximal muskelvärk, muskelsvaghet eller falltendens hos äldre) eller vid utredning av riskgrupper. Analysen är också indikerad vid utredning av hypokalcemi i kombination med högt PTH (lågt PTH utesluter dock inte brist) och vid monitorering av D-vitaminbehandling
Riskgrupper för att utveckla D-vitaminbrist är bl a personer med:
§ Bristande solexposition (täckande klädsel, hög ålder, innesittande personer)
§ Nedsatt förmåga att bilda D-vitamin i huden (hög ålder, pigmenterad hud)
§ Behandling med: antiepileptika, kortison, antifungorala medel, HIV-läkemedel, läkemedel som minskar kolesteroltillgänglighet (t.ex. Questran)
§ Malabsorptionssjukdom (celiaki, Mb Crohn, gastric bypassopererade)
§ Kronisk njur- och/eller leversvikt
§ Fetma (ökad inlagring av D-vitamin i fettväven)
§ Gravida kvinnor (i kombination med andra riskfaktorer enligt ovan)
§ Veganer

Screening
Allmänheten skall inte screenas för D-vitaminbrist utan provtagning och utredning bör riktas mot de som tillhör någon riskgrupp eller då man har misstanke om D-vitaminbrist
Bedömning
Vilka målvärden som bör uppnås och vid vilka nivåer man har D vitaminbrist har diskuterats och klar konsensus saknas ännu nationellt och internationellt. Vid grav brist och koncentrationer <25 nmol/L föreligger risk för rakit och osteomalaci.
I de nordiska näringsrekommendationerna från okt 2013 (NNR5) och i den amerikanska IOM rapporten från 2011 var slutsatsen att S-25(OH)D koncentrationer >50 nmol/L betraktades som tillräckliga för att bibehålla normal skeletthälsa för de flesta individer. Denna gräns finns hos angiven hos flera andra stora organisationer. Andra organisationer såsom Endocrine Society (2012) liksom International Osteoporosis Foundation (IOF), European osteoporosis Foundation och, American Geriatric Society anger en högre miniminivå på 75 nmol/L som optimal för att uppnå bättre extraskeletal påverkan och minska risken för fall och frakturer hos äldre individer. Vid behandling rekommenderas ofta målvärden mellan 75-125 nmol/L (t ex i Up to date review från 2017). Epidemiologiska studier har även visat lägst totaldödlighet i koncentrationer runt 75 nmol. Äldre personer i Kalmar som upplever sig vara friska har också dessa medelnivåer.

Man bör komma ihåg att serumkoncentrationen av 25-OH vitamin D varierar kraftigt under året hos personer boende i Sverige och är lägst på vintern och högst på sommaren. Ett lågt värde på sommaren kan därför motivera behandling i högre utsträckning jämfört med ett lågt värde på vintern.

Koncentrationer på >200 nmol/L förekommer ytterst sällan utan att individen tagit extra D-vitamin. Graden av hyperkalcemi och inte koncentrationen av S-25(OH)D är vägledande för om D-vitaminintoxikation föreligger, men vid D-vitaminintoxikation är S-25(OH)D-koncentrationen oftast >375 nmol/L (14).

Enhetsdiskrepanser
Obs att i litteraturen anges ibland enheten ng/mL
ng/mL x 2.5 = nmol/L

Referensintervall Beslutsgränser för S- 25-OH-Vitamin D:
D-vitaminbrist: <25 nmol/L
Suboptimala nivåer: 25-75 nmol/L
Optimala nivåer: 75-125 nmol/L
Risk för toxiska effekter: >250 nmol/L

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

Minsta serummängd 10 µL serum + dödvolym.
Interferenser finns. Se gällande metodbeskrivning.
Avhällt serum är hållbart 1 dygn vid rumstemperatur (18-22 °C) eller vid 2-8 °C. För längre tids förvaring fryses prov vid - 18 °C.
Prov kan frysas upp till tre gånger. Prov ska vara helt tinade och välblandade innan analys.
Interferenser finns. Se gällande metodbeskrivning.