Medicinsk bakgrund
Indikationen för analysen är rubbningar i kalkomsättningen, vilka är relativt vanliga och som ibland kräver akut utredning och behandling. Analysen är motiverad på vida indikationer vid många diffusa besvär. Upprepade bestämningar kan ibland vara nödvändiga, liksom komplettering med analys av joniserat kalcium, för att utesluta eller bekräfta misstänkt rubbning i kalciumomsättningen.
Av kroppens totala kalciuminnehåll, 25 mol (1 kg), finns 99 % som kalciumsalter i skelettet. Små mängder finns i plasma och intracellulärt, den senare är ca en tusendel av den extracellulära. Koncentrationsskillnaden dem emellan utnyttjas i många celler som aktiveringssystem.
I plasma förekommer kalcium i ca 50 % som fritt joniserat kalcium. Den är av central betydelse för en lång rad biokemiska reaktioner; enzymreaktioner, blodkoagulation, cellpermeabilitet, sekretion, muskelkontraktion och neuronaktivitet. Kalciumjonaktiviteten i plasma regleras därför mycket noga av bl a parathormon (PTH), FGF23 och aktivt vitamin D (kalcitriol) genom effekter på skelett, njurar och tarm. Upprätthållande av koncentrationen i extracellulärrummet sätts före mineraliseringen av skelettet.
Kalcium föreligger i plasma som proteinbundet, ca 40 % där framförallt albumin binder kalcium, och som lösliga komplex med främst citrat, fosfat, m m.
För rutinbruk är analys av totalt proteinbundet kalcium i de flesta fall tillräckligt. Vid hypoalbuminemi, vid njurinsufficiens och hos patienter som fått stora mängder citratblod kan dock en felaktig bild fås och ibland bör då analys av joniserat kalcium utföras istället. De beräkningsrutiner som finns för korrigering av totalkalcium vid hypoalbuminemi ger bara en grov uppskattning och har hög imprecision.
Hyperkalcemi orsakas av malignitet eller primär hyperparatyreoidism i över 90 %. Övriga orsaker är immobilisering, mjölk-alkalisyndrom, en endokrina sjukdomar, läkemedel, och vissa ärftliga tillstånd, vilka alla är sällsynta. D-vitaminförgiftning är sällsynt men även detta kan ge hyperkalcemi
Hypokalcemi ses bl.a. vid hypoparatyreoidism, t ex vid skada på paratyreoideakörtlarna (bisköldkörtlarna). Andra orsaker är brist på D-vitamin eller magnesium, nedsatt njurfunktion eller infektioner.