B-DNA Laktasgen -13915

Publicerad: 2019-06-20 15:01 av Zainab Al-Asafi
Klinisk kemi och transfusionsmedicin

Anvisningar:

Venblod
Märk röret före provtagning med för analysen rätt röretikett (streckkod).
OBS! Provtagning skall pågå tills vakuum upphör. Röret blandas direkt genom att lugnt vändas ca. 8-10 gånger.
Provet lämnas till laboratoriet inom 2 h.

Provtagning:

Rör vakuum, lila propp
Volym: 5 mL drar 3,0 mL
Tillsats: EDTA (K2)
Artikelnr: 5125

Hantering:

Kontrollera att provet är fritt från koagel genom att vända röret ett par gånger.
Helblod kan förvaras i kylskåpstemp. upp till 7 dygn.

Utförare:

Klinisk kemi Kalmar
KALMAR

Klinisk mikrobiologi
Länssjukhuset Kalmar
39185 KALMAR
Tel: 0480-81441

Analysfrekvens:

Två gånger i månaden

Ackreditering:

Nej

Referensintervall

Ålder Man/Kvinna
Saknas
×

Medicinsk Bakgrund

Medicinsk Bakgrund
Laktasbrist gör att laktos inte kan spjälkas till glukos och galaktos vilket ger diarré, gasbildning och buksmärtor vid intag av laktos.
Globalt utvecklar de flesta laktosintolerans i skolåldern medan befolkningen i norra Europa till ca 90 % har haft kvar förmågan att tåla mjölk även som vuxna.
Redan 2002 upptäckte en finsk forskargrupp att orsaken till förmågan att tåla mjölk berodde på en genetisk variant 13910 baser uppströms om laktasgenen (LCT). Mutationer i genen leder till två distinkta tillstånd hos vuxna (4). Individer med genotypen T/T och C/T tål mjölk och mjölkprodukter eftersom de har bibehållen laktasaktivitet i tarmmukosan.
Den genotypning som hittills utförts (LCT 13910 C>T) är främst baserad på patienter med europeiskt ursprung, där T-allelen alltså ger en bibehållen laktasproduktion medan homozygoter för C allelen får laktosintolerans.
Ny forskning har dock visat att vissa folkgrupper i Afrika och mellanöstern kan sakna T-allelen och ändå vara laktostoleranta. Hos dessa folkgrupper förekommer det istället variationer vid ett antal andra positioner i genomet som ger förmåga att tåla laktos, de flesta i närheten av position 13910.

Svar och tolkning
Vid förekomst av den ovanligare G-allelen vid position LCT 13907 C>G eller LCT 13915 T>G är sannolikheten hög att patienten kan bryta ned laktos trots att patienten har genotypen C/C i position LCT 13910. För att helt säkerställa detta bör genotypning ev kombineras med laktosbelastning då kopplingen mellan genotyp och fenotyp än så länge inte är lika starkt bevisad som för LCT 13910 C>T varianten.

Exempel på tolkning av svar från patienter med Arabiskt eller Afrikanskt ursprung.
Genotyp: LCT-13907 G/G eller LCT-13915 G/G
Homozygot tolerant. Patienten har med hög sannolikhet bibehållen laktasproduktion..
Genotyp: LCT-13907 C/G eller LCT-13915 T/G
Patienter med heterozygot genuppsättning har sannolikt också bibehållen laktasproduktion..
Genotyp: LCT-13907 C/C och LCT-13915 T/T
Homozygot intolerant. Notera att det trots genotypen finns en möjlighet att patienten ändå kan bryta ned laktos, eftersom samtliga variabla positioner ännu inte är kartlagda.
Vid osäkerhet rekommenderas i dessa fall att genotypningen kombineras med laktosbelastning

Referenser
1. Laurells klinisk kemi I praktisk medicin, Tionde upplagan 2018, sid 506
2. Alman R, doktorsavhandling Örebro Universitet 2010. Lactase Persistence and Lactase Non-Persistence : Prevalence, influence on body fat, body height, and relation to the metabolic syndrome
3. Enattah NS et al, Identification of a variant associated with adult-type hypolactasia. , Nat Genet. 2002 Feb;30(2):233-7. Epub 2002 Jan
4. Tishoff SA et al, Convergent adaptation of human lactase persistence in Africa and Europe. Nat Genet. 2007 Jan;39(1):31-40. Epub 2006 Dec 10
5. Ingram CJ et al. Multiple rare variants as a cause of a common phenotype: several different lactase persistence associated alleles in a single ethnic group.. J Mol Evol. 2009 Dec;69(6):579-88. Epub 2009 Nov 24.

2019-06-10 Martin Carlsson, öl, klinisk kemi och transfusionsmedicin

×

Ange lösenord

Lösenord:
×

Intern Information

Helblod blandas väl på vagga före analys.
Provet måste vara fritt från koagel.
Minsta helblodsmängd 200 µL.