Medicinsk bakgrund
Parathormon, PTH, reglerar tillsammans med 1,25-dihydroxivitamin D kalcium- och fosfatomsättningen i kroppen och dess huvudfunktion är att hålla koncentrationen av joniserat kalcium i blodet inom mycket snäva gränser. Detta sker genom hormonets inverkan på skelett, njurar och indirekt på tarm. I skelettet ökar PTH bennedbrytningen varvid kalcium och fosfat frisätts. I njurarna ökar PTH reabsorptionen av kalcium och magnesium och hämmar fosfatreabsorptionen. I njurarna stimulerar PTH 1α-hydroxyleringen av 25-hydroxyvitamin D till 1,25-dihydroxyvitamin D och ökar därigenom indirekt kalcium- och fosfatabsorptionen i tarmen. Hos friska individer styrs PTH-insöndringen huvudsakligen av koncentrationen av joniserat kalcium i blodet, som registreras av kalciumreceptorn i paratyreoideakörtelcellens cellmembran, men också av 1,25-dihydroxivitamin D och fosfatkoncentrationen.
PTH bildas i bisköldkörtlarna (paratyreoidea), normalt 4 st., som ett 115 aminosyror långt preprohormon. Detta konverteras genom sekventiell avspjälkning av 2 peptider till det aktiva hormonet, intakt PTH, innehållande 84 aminosyror och med en molekylmassa på 9425 Da. I blodet förekommer utöver intakt PTH även ett flertal N-terminalt trunkerade former s.k. C-terminala fragment av PTH. Den molekylära heterogeniteten av PTH i cirkulationen beror såväl på att både intakt hormon och C-terminala fragment insöndras från körteln som på perifer metabolism av intakt hormon till C-terminala fragment. De C-terminala fragmenten binder inte till PTH-receptorn och saknar därför den klassiska biologiska effekten av PTH. Intakt PTH har en mycket kort halveringstid i plasma, <5 min. De C-terminala fragmenten, vilka elimineras via njurarna, har längre halveringstid och anrikas vid kronisk njurinsufficiens.
Mätning av PTH är indicerad vid alla utredningar av rubbningar i kalcium-, fosfat- och magnesiumomsättningen. Aktuell metod för intakt PTH mäter utöver PTH 1-84 även 7-84 fragmentet. (1,2,3)
Bedömning
Det finns en mängd olika tillstånd med rubbningar i kalciumomsättningen. De vanligaste tillstånden är dock hyperkalcemi vid primär hyperparatyreoidism (högt P-Ca och högt eller normalt PTH) och hyperkalcemi p.g.a. malignitet (högt P-Ca och lågt/omätbart PTH). Hyperkalcemi tillsammans med sänkt PTH kan också ses vid D- vitaminintoxikation, tyreotoxikos, immobilisering och sarkoidos m.m. Vid s.k. sekundär hyperparatyreoidism, vanligen betingad av njurinsufficiens eller vitamin D-brist, ses hypokalcemi i kombination med förhöjt PTH. Hypokalcemi trots förhöjt PTH kan också bero på nedsatt receptor- eller intracellulär känslighet för PTH i njurar och skelett, s.k. pseudohypoparatyreoidism. Hypoparatyreoidism p.g.a. skador eller sjukdom i paratyreoidea leder till sänkt PTH och hypokalcemi. Normalt till lätt förhöjt PTH i kombination med lätt förhöjt P-Ca och låg kalciumutsöndring i urinen (<3 mmol/dygn) ses vid det ovanliga tillståndet familjär hypokalciurisk hyperkalcemi. Detta är ett helt benignt tillstånd orsakat av inaktiverande mutationer av kalciumreceptorerna i paratyreoidea. (1,2,3)
Referens
1. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e uppl. (Teodorsson E, Berggren-Söderlund M, red.), Studentlitteratur 2018, sid. 571-573
2. Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics 6:th edition 2018 (Rifai N, Horvath A R, Wittwer CT, eds.), sid.1448-1457
3. Roche Diagnostics, Metodblad Cobas Elecsys PTH (07251068190), 2022-05, V 5.0 Svenska