Medicinsk bakgrund
Vancomycin är en komplex glykopeptid som används vid allvarliga infektioner med bakterier som är resistenta mot andra antibiotika som t.ex. meticillinresistenta staphylococcus aureus (MRSA). Absorptionen av vancomycin efter oral tillförsel är negligerbar, varför vancomycin administreras intravenöst för behandling av systemiska infektioner (1,2). Vancomycin elimineras nästan uteslutande renalt genom glomerulär filtration. Plasmaproteinbindningsgraden är ungefär 55 % och halveringstiden för eliminering av vancomycin är 4 till 6 timmar hos vuxna patienter med normal njurfunktion (2) och 2,2-3 timmar hos barn (3).
Bedömning
Vancomycin elimineras nästan uteslutande renalt genom glomerulär filtration och har ett smalt terapeutiskt fönster. Kontinuerlig värdering av njurfunktion och dosanpassning är av mycket stor betydelse vid behandling med vancomycin för att undvika toxicitet (nefro- och ototoxicitet bl.a.). Risken för toxiska biverkningar ökar om vancomycin ges i kombination med aminoglykosider eller andra nefrotoxiska läkemedel (2,3). Ordination och dosering av vancomycin bör handläggas av infektionsspecialist.
Referens
1. Teodorsson E, Berggren Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e upplagan. Studentlitteratur 2018, sid. 714.
2. Referensgruppen För Antibiotikafrågor. Antibiotikakompendium. Reviderat 2022-05-30. Hämtad den 21 juni 2022.
3. Produktresume, Vancomycin MIP 500 mg pulver till infusionsvätska, lösning Vancomycin MIP 1000 mg pulver till infusionsvätska, lösning.