Bakgrund
Av kroppens totala kalciuminnehåll, 25 mol (1 kg), finns 99 % som kalciumsalter i skelettet. Små mängder finns i plasma och intracellulärt, den senare i en koncentration på c:a en tusendel av den extracellulära. Denna koncentrationsskillnad utnyttjas i många celler som aktiveringssystem. I plasma förekommer kalcium i tre former: proteinbundet huvudsakligen till albumin (40%), komplexbundet med citrat eller fosfat (10%) samt fritt s.k. joniserat kalk (50 %). Bundet och fritt calcium står i en pH-beroende jämvikt. Extracellulärt kalcium är bl.a. viktigt för neuronaktivitet, muskelkontraktion, enzymreaktioner t,ex. i blodkoagulationen, cellpermeabilitet och sekretion. Kalciumjonaktiviteten i plasma regleras därför mycket noga av bl.a. parathormon (PTH) och aktivt vitamin D (kalcitriol) genom deras effekter på skelett, njurar och tarm. Upprätthållande av koncentrationen i extracellulärrummet sätts före mineraliseringen av skelettet.
Indikation för bestämning av P- Kalcium är misstanke på rubbningar i kalkomsättningen, vilka är relativt vanliga och som ibland kräver akut utredning och behandling. Undersökningen är motiverad på vida indikationer vid många varierande symtom. Vanligen är bestämning av P- Kalcium (totalkalcium) i de flesta fall tillräckligt. Vid hypoalbuminemi, vid njurinsufficiens och hos patienter som fått stora mängder citratblod kan dock en felaktig bild fås och då bör bestämning av joniserat kalcium utföras istället. De beräkningsalgoritmer som finns för korrigering av totalkalcium vid hypoalbuminemi (albuminkorrigerat kalcium) är osäkra och rekommenderas inte. Upprepade bestämningar liksom komplettering med bestämning av joniserat kalcium kan ibland vara nödvändiga för att kunna utesluta eller bekräfta misstänkt rubbning i kalciumomsättningen. (1)
Den mängd kalcium som utsöndras med urinen bestäms av koncentrationen av joniserat kalcium i plasma, njurfunktion och PTH aktivitet. Andra faktorer av betydelse är kostens innehåll och absorptionen via tarmkanalen. Indikation för bestämning av U-Kalcium är svårdiagnosticerade rubbningar i kalkomsättningen t.ex. som vid den ärftliga sjukdomen familjär hypokalciurisk hyperkalcemi och vid aktiv njurstenssjukdom. Dygnsutsöndringen av kalcium i urin är relativt konstant dag till dag för den enskilde individen men upprepade bestämningar kan vara av värde. (1)
Bedömning
Hyperkalciuri är vanlig vid alla former av hyperkalcemi. Urinutsöndringen av kalcium är dock lägre vid hyperkalcemi p.g.a. hyperparatyreoidism än vid hyperkalcemi med sänkt PTH. Hyperkalciuri med normokalcemi är karakteristiskt för den idiopatiska hyperkalcemin med njurstensbildning. Sänkt urinutsöndring av kalcium (hypokalciuri) ses vid hypokalcemi och vid det ovanliga tillståndet familjär hypokalciurisk hyperkalcemi.Vid familjär hypokalciurisk hyperkalcemi har patienterna oftast normalt eller endast lätt förhöjt PTH (1). Sänkt urinutsöndring av kalcium (hypokalciuri) ses vid hypokalcemi och vid det ovanliga tillståndet familjär hypokalciurisk hyperkalcemi. Vid detta tillstånd skall också tU-kreatinin bestämmas.
Referensintervall
1. Teodorsson E, Berggren Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e
upplagan. Studentlitteratur 2018, sid 553-5, 564-8.