Medicinsk bakgrund och indikation
Orosomukoid (även kallat surt a1-glykoprotein, AAG) är ett akutfas-protein som bildas i levern och i lymfocyter. Det är ovanligt rikt glykosylerat i förhållande till sin storlek, vilket hindrar proteinets färgbindning så att det vanligtvis inte kan urskiljas med proteinfärgning vid elektroforesundersökning. Ökad koncentration av orosomukoid är påvisbar inom ett dygn efter vävnadsskada. Orosomukoid anses bland annat ha immunmodulerande uppgifter och förmåga att modulera leukocytbindning i endotel. Bland de egentliga serumproteinerna har orosomukoid högre clearance än albumin till följd av sin låga molekylmassa (45 kDa). Syntesen av orosomukoid samvarierar i stort med haptoglobinsyntesen, men den påverkas inte av ändringar i erytrocytomsättningen. Orosomukoid binder ett flertal läkemedel, ffa svaga baser, t ex vissa betablockerare, antiarytmika och antidepressiva (1,2)
Bedömning
Serumnivån av orosomukoid bör värderas mot koncentrationen av andra akutfasproteiner, särskilt haptoglobin och a1-antitrypsin, för att det ska vara möjligt att bedöma den inflammatoriska aktiviteten. Orosomukoidkoncentrationen speglar ett långvarigt förlopp och är en viktig markör för att påvisa kronisk inflammation (t ex Crohns sjukdom, RA, SLE). Förhöjt orosomukoidvärde i förhållande till haptoglobinvärdet kan ses vid processer i levern (t ex hepatit) och vid behandling med kortikosteroider. Koncentrationen sjunker vid nefrotiskt syndrom, vid proteinförluster i tarmen, vid cirrhos och vid påverkan av östrogen (graviditet, p-piller) (1,2).
Referenser:
1. Nilsson-Ehle P, Ganrot PO, Grubb A et al. Laurells klinisk kemi i praktisk medicin, 8:e uppl. 2003: 108, 139-140, 145, 559
2. Rydén I, Clinical studies on a1-acid glycoprotein glycosylation - with focus on fucose, 2002: 3-6, 9-10