Antitrombin (även kallat ATIII och heparin cofaktor I) är ett vitamin K oberoende glykoprotein med molekylvikten omkring 58 kDa.
Antitrombin syntetiseras i levern. Det består av en peptidkedja tvärbunden med tre disulfidbryggor. Antitrombin är blodets viktigaste hämmare av trombin och andra serinproteaser som bildas vid koagulering. Det är identiskt med heparin cofaktor, som erfordras för att heparin skall ha antikoagulerande effekt. Proteinet bildar ett stabilt 1:1 komplex med det aktiva enzymet. Hastigheten för komplexbildningen mellan AT och respektive enzym är låg i frånvaro av heparin. Om heparin är närvarande, ökar hastigheten upp till tusen gånger. Det verkar som katalysator. Komplexbildningen mellan AT och koagulationsenzymerna är irreversibel och komplexet elimineras från blodbanan. Trombossjukdom, antitrombinbrist i släkten samt misstanke om DIC utgör indikationer för bestämning av antitrombin.
Publicerade uppgifter om normal plasmakoncentration av AT varierar, men den torde ligga omkring 0,15 g/L. Nyfödda har ungefär halva antitrombinnivån jämfört med vuxna.Personer med ärftlig antitrombinbrist har ca 50 % av normalvärdet men variationer förekommer. Dessa personer löper ökad risk att utveckla trombos särskilt i samband med kirurgiska ingrepp, infektioner och graviditet samt vid långvarig immobilisering.
Låga värden kan också förekomma vid nefrotiskt syndrom, levercirros och vid patologisk proteolys. Vid sepsis och disseminerad intravasal koagulation (DIC) sker en snabb konsumtion av AT och plasmakoncentrationerna av AT predikterar komplikationer och dödlighet. Waranbehandling och intag av östrogenpreparat medför en liten ökning av antitrombin i plasma.
OBS! Metoden är baserad på faktor Xa vilket gör att bestämning av antitrombin inte kan göras (resulterar i felaktigt förhöjd antitrombin-aktivitet) om patienten står på behandling med faktor Xa-hämmare såsom rivaroxaban och apixaban. I sådana fall rekommenderas bestämning av antitrombin med trombinbaserad metod