Medicinsk bakgrund
Alkaliskt fosfatas (ALP) är en familj av membranassocierade enzymer som bland annat finns i gallgångsepitel, benets osteoblaster, tunntarmens mukosa, proximala njurtubuli samt i placentas trofoblaster och andra germinalceller. Hos friska vuxna härrör ALP-aktiviteten främst från gallgångsepitelet, medan den hos barn och ungdomar kommer främst från skelettets osteoblaster. Indikation för P-ALP analys är diagnostik och uppföljning av lever- och gallvägssjukdomar och skeletsjukdomar med ökad osteoblastaktivitet (1,2).
Bedömning
Intra- och extrahepatiskt avflödeshinder i gallvägarna (granulomatösa sjukdomar såsom sarkoidos och tuberkulos, infiltrativa sjukdomar såsom lymfom och leukemi, olika typer av tumörer och metastaserande cancer, koledokussten, primär biliär cirrhos, primär skleroserande cholangit m.m.) leder till höga ALP-värden genom att stasen inducerar syntesökning av ALP i gallgångsepitelet. Även läkemedelspåverkan, levercirrhos och hepatit kan ge förhöjd ALP nivå. Höga ALP-värden ses även vid skelettpåverkan som vid Pagets sjukdom, avancerad rakit, skelettmetastaser med hög osteoblastaktivitet, hyperparatyreoidism, frakturer i läkning, osteomalaci, osteogent sarcom och vid benign hyperfosfatasemi som kan ses hos spädbarn.
ALP stiger normalt i slutet av graviditet. Konstant förhöjda värden av ALP utan påvisbar sjukdom kan tyda på förekomst av cirkulerande komplex mellan ALP och immunoglobuliner. Låga nivåer kan ses vid den ärftliga sjukdomen hypofosfatasemi (1,2).
Förhöjd ALP aktivitet ses vid såväl leverpåverkan som vid icke leversjukdom. Avflödeshinder i gallvägsträdet (malignitet, primär biliär cirrhos, primär skleroserande cholangit) leder till ökad ALP aktivitet genom att stasen inducerar syntesökning av ALP i gallgångsepitelet. Typiskt ses hög ALP nivå därför vid gallvägsobstruktion såväl intra- som extrahepatiskt. Även annan leverpåverkan som vid läkemedelspåverkan, levercirrhos, hepatit och infiltrativa sjukdomar som påverkar levern kan ge förhöjd ALP nivå.
Vid vissa tarmsjukdomar kan ibland ökning av ALP förekomma.
Konstant förhöjda värden av ALP utan påvisbar lever-, skelett- eller tarmsjukdom ses vid cirkulerande komplex mellan ALP och immunoglobuliner.
I slutet av graviditeten stiger P-ALP p g a tillskott av placentafosfatas.
Bestämning av andra biokemiska markörer såsom GT, ALAT, Bilirubin, LD, Albumin och P-ALP isoenzymer kan bidra till att avgöra genes till ALP stegring
Referens
1. Teodorsson E, Berggren Söderlund M. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin 10:e upplagan. Studentlitteratur 2018, sid 475-476.
2. William Malcolm Charles Rosenberg, Tony Badrick, Stanley F. Lo, Sudeep Tanwar. Tietz Textbook of Laboratory Medicine, 51, 701-763.e21.