Medicinsk bakgrund
De två viktigaste formerna av vitamin D är vitamin D3 (kolekalciferol) och vitamin D2 (ergokalciferol). I motsats till vitamin D3 kan människokroppen inte producera vitamin D2 som tas upp med kosten eller ges som kosttillskott (1).
Vitamin D3 (kolekalciferol) bildas i huden genom en fotokemisk konvertering av pro-vitamin D3 (till vitamin D3). Syntesen beror på solvinkeln och i Sverige är UV-strålningen tillräckligt stark endast från april till och med september för att vitamin D3 ska kunna bildas i huden. Denna metabola väg ger vanligtvis 90 % av naturlig D-vitamintillförsel. Endast cirka 10 % kommer normalt från födan eller från berikade livsmedel. D-vitaminer är fettlösliga och absorberas huvudsakligen i jejunum.
Vitamin D spelar en viktig roll för normal kalciumhomeostas och för bildning och omsättning av skelettets benvävnad. Bland effekterna av vitamin D kan nämnas antiproliferativa och differentieringsinducerande effekter, samt immunregulatoriska och neuromuskulära effekter.
Vid misstänkt D-vitaminbrist samt vid sekundär hypoparatyreoidism och ”sekundär” osteoporos liksom vid misstanke på rakit eller osteomalaci. Vid uppföljning av patienter med tarmsjukdom och patienter med ätstörningar, samt vid utredning av oklara PTH-värden. Vid oklara smärttillstånd ben och muskulatur, samt störningar av muskelfunktionen. Analysen kan även vara indicerad för riskgrupper för att utveckla D-vitaminbrist, som: personer med mörk hy och täckande klädsel, liten solexposition, äldre på institutionsboende, personer som genomgått obesitaskirurgi, personer med kända läkemedel som kan interferera med upptag eller metabolism av D-vitamin (t.ex. fenytoin, karbamazepin, orlistat och efavirenz) (2).
Bedömning
D-vitaminbrist: Grav brist på vitamin D ger förutom rakit och osteomalaci symtom med: smärtor i skelettet, muskelsvaghet, proximal myopati. Labmässigt ses låg koncentration av 25-hydroxivitamin D, ibland förhöjd koncentration/aktivitet av S-PTH och P-ALP samt ibland låga koncentration av kalcium och fosfat. Förutom de kända effekterna på benstommen vid låga D-vitaminkoncentrationer debatteras numera de många associationer som nyligen har visats mellan D-vitaminbrist och en mängd olika sjukdomar, som cancer, insulinresistens, kardiovaskulär sjukdom, infektioner, psykiatriska sjukdomar, autoimmunitet med mera.
D-vitaminintoxikation S-25 (OH)D på över 375 nmol/L betraktas som intoxikationsvärden. Det finns ingen konsensus kring vilken dos D-vitamin som leder till dessa nivåer, då den individuella variationen är avsevärd. Vid alla kända fall av vitamin D-intoxikation har dock den intoxikerade tagit > 40 000 IE vitamin D per dag (motsvarar 1mg/dag) under lång tid, oftast flera månader. Vitamin D-intoxikation ger förhöjda kalciumvärden i blodet och i urinen. Vanliga symtom är: kräkningar, illamående, aptitlöshet, viktnedgång, förstoppning, ökad törst, polyuri. Vitamin D-intoxikation kan vara livshotande och dödsfall har beskrivits (2).
Referens
1. Roche Diagnostics, Metodblad Cobas Elecsys Vitamin D total III, 2022-06, V 2.0 Svenska.
2. Berggren Söderlund M, Theodorsson E et al. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin, 10:2 uppl. 2018, sid. 573-576.
3. W.G.Guder, G.M. Fiedler, F. da Fonseca-Wollheim, Y. Schmitt, G. Töpfer, H. Wisser , B. Zawta. Quality of Diagnostic Samples - Recommendations of the Working Group on Extraanalytical Quality Assurance of the German United Society for Clinical Chemistry and Laboratory Medicine 4th completely revised edition. German United Society for Clinical Chemistry and Laboratory Medicine. 2015.